HOPPET

Det sägs att vi lever på hoppet,
och det skulle vara det sista
som överger oss när allt verkar kört.
Men ribban ligger väldigt högt
och staven är förfärligt kort.

När kroppen inte lyder order,
benen förbereder den längsta ansatsen
skosulorna är gjorda av bly
och staven väger hundra kilo,
då tar det emot att slåss för livet.

Vännerna ropar “-kämpa på!”
och många säger att jag klarar det!
Men mitt hopp är att någon bär mig
hela vägen fram till dynan.
När jag faller tar livet själv emot mig.

Ur boken Körsbärsträdet snöar, som finns i bokhandeln eller beställ direkt från Kulturstugan.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Kicki Lidén » AKROPOLIS I LYSEKIL:  ”Där har jag suttit en het julidag och njutit av utsikt och svalare vindar”

  • Ingrid Fragakis » AKROPOLIS I LYSEKIL:  ”En underbar skildring av Lysekil/Parthenon! Längtar efter att läsa boken. Kram f..”

Bloggarkiv