RETURPOLIS
Det tog bara några timmar
att fylla en släpkärra med ett helt liv.
Domaren vid återvinningsstationen
var lika sträng som Sankte Per vid porten.
Det goda skulle till en vit container,
medan det onda slängdes i den blå.
Med gråten i halsen ängslades vi
över att vi själva fattat beslut
om att kasta det som inte längre behövdes.
Den kära byrån, den gamla mjölkkärran,
fina fåtöljen och de mjuka sängarna.
Nu åkte de iväg till sista vilan.
Återvinningen hade pågått under många år,
gamla minnen hade kommit tillbaka,
mjukvaran växte medan bohaget krympte.
Nu pekade Domaren mot utgången,
där vi skulle möta Honom som förlåter allt.
Släpkärran kändes överraskande lätt
medan hjärtat tyngdes av saknad.
Ur Körsbärsträdet snöar.
Kommentera gärna:
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
-
Staffan » NATTMUSIK: ”Vad fint du fångar Sonjas musik i dina ord! Tack!”
-
Karin Axelsson » MATVRAK: ”Snyggt tecknat och fyndigt skrivet, wie ûblich!!”
-
Kerstin » HOPPET: ”Så bra! ”
-
Kicki Lidén » AKROPOLIS I LYSEKIL: ”Där har jag suttit en het julidag och njutit av utsikt och svalare vindar”
-
Ingrid Fragakis » AKROPOLIS I LYSEKIL: ”En underbar skildring av Lysekil/Parthenon! Längtar efter att läsa boken. Kram f..”