HÖJDER

Livlinan håller paniken borta
när jag står nere på marken
och ser upp mot talltopparna
där någon har spänt en vajer.

Jag klättrar mig fri från rädslan
som blir värre för varje år
och väntar på det stora fallet
när ingen längre tar emot mig.

Varje dag kan repet brista
och ingen sele håller mig kvar
i trygghetens skyddsnät
där kroppen blir allt tyngre.

.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Staffan » NATTMUSIK:  ”Vad fint du fångar Sonjas musik i dina ord! Tack!”

  • Karin Axelsson » MATVRAK:  ”Snyggt tecknat och fyndigt skrivet, wie ûblich!!”

  • Kerstin » HOPPET:  ”Så bra! ”

  • Kicki Lidén » AKROPOLIS I LYSEKIL:  ”Där har jag suttit en het julidag och njutit av utsikt och svalare vindar”

  • Ingrid Fragakis » AKROPOLIS I LYSEKIL:  ”En underbar skildring av Lysekil/Parthenon! Längtar efter att läsa boken. Kram f..”

Bloggarkiv