PLASTPÅSE

Medan jag försökte öppna påsen
hann tre kunder handla klart
och killen i kassan tittade surt
som om jag kanske hade somnat.

Det gick inte att få isär plastkassen
utan att blöta på mina fingrar
och det var ju det sista jag vill göra
och spotta vågade jag inte i butiken.

Ursäkta, sa jag och tog handsprit,
sedan öppnade sig kassen snällt.
Sju kronor kostade det att inse
att saliven inte längre fungerar.

.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Staffan » NATTMUSIK:  ”Vad fint du fångar Sonjas musik i dina ord! Tack!”

  • Karin Axelsson » MATVRAK:  ”Snyggt tecknat och fyndigt skrivet, wie ûblich!!”

  • Kerstin » HOPPET:  ”Så bra! ”

  • Kicki Lidén » AKROPOLIS I LYSEKIL:  ”Där har jag suttit en het julidag och njutit av utsikt och svalare vindar”

  • Ingrid Fragakis » AKROPOLIS I LYSEKIL:  ”En underbar skildring av Lysekil/Parthenon! Längtar efter att läsa boken. Kram f..”

Bloggarkiv