KONSERT


Rörklockans sista ton klingade ut
medan den lilla publiken höll andan,
ingen vågade påbörja applåderna
eftersom konsertmästaren i början
hade bett alla att vänta med tacket.

Alltså väntade vi i lydig tystnad
medan stolar och notställ flyttades
mellan konsertens olika stycken,
och harpan rullades in och ut igen
men ingen vågade börja klappa.

Det kändes som en märklig befrielse
att få uttrycka vår stora uppskattning
när alla instrument slutligen tystnade
och den envisa rörklockan höll ut
i lång klämtning från evighetens salar. 

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Staffan » NATTMUSIK:  ”Vad fint du fångar Sonjas musik i dina ord! Tack!”

  • Karin Axelsson » MATVRAK:  ”Snyggt tecknat och fyndigt skrivet, wie ûblich!!”

  • Kerstin » HOPPET:  ”Så bra! ”

  • Kicki Lidén » AKROPOLIS I LYSEKIL:  ”Där har jag suttit en het julidag och njutit av utsikt och svalare vindar”

  • Ingrid Fragakis » AKROPOLIS I LYSEKIL:  ”En underbar skildring av Lysekil/Parthenon! Längtar efter att läsa boken. Kram f..”

Bloggarkiv