VILSE


Träden har gått vilse i min skog
och jag känner inte igen mig
på mina upptrampade stigar
där rötter och stenar vuxit fast
till ett inre landskap av trygghet
längst nere på den våta marken

Uppe i trädkronorna blåser vindar
som vill oroa min härdade själ
och slita kompassen ur min hand
tills jag glömt bort mina vägar
där landet ligger i lä från stormen

Nere på marken står jag stilla
tills hjärtat hittat sin rätta puls
och blicken äntligen klarnat
medan träden håller andan

Under barken strömmar livet
in mot det svarta, ut till det ljusa
och jag hör bruset från kanaler
som aldrig slutar bära livet

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Staffan » NATTMUSIK:  ”Vad fint du fångar Sonjas musik i dina ord! Tack!”

  • Karin Axelsson » MATVRAK:  ”Snyggt tecknat och fyndigt skrivet, wie ûblich!!”

  • Kerstin » HOPPET:  ”Så bra! ”

  • Kicki Lidén » AKROPOLIS I LYSEKIL:  ”Där har jag suttit en het julidag och njutit av utsikt och svalare vindar”

  • Ingrid Fragakis » AKROPOLIS I LYSEKIL:  ”En underbar skildring av Lysekil/Parthenon! Längtar efter att läsa boken. Kram f..”

Bloggarkiv