KLIPP

Ögonbrynen växer långsamt,
liksom håret i örongångarna.
Inte konstigt att jag ser sämre
och hör lite illa på vänster öra.

Raggen som gror ur näsborrarna
klarar jag att avverka för egen hand.
Rakar hakan gör jag med hyvel
för att hålla skägget på gräsrotsnivå.

Värre är det med rufset på toppen
som jag inte har någon styrning på.
Tur att jag har vänner som klipper till
och beordrar virvlarna att sitta fint.

Läs hela inlägget »


Bussen avgick från stationen
vid Mandrakihamnen på Rhodos
tretton minuter före avgångstid.
Inga fler passagerare fick plats
och nästa transport stod redan inne.
 
På väg till flygplatsen fångades
nya resenärer in genom svängdörren
som abborrar i en utslängd mjärde.
Grekiska bussar har alltid plats
för några till när det är fullsatt.
 
Chauffören skrek med stark röst
hotellens namn utan mikrofon.
I hög fart tog han ögonkontakt
med nypåstigna panikvänner
som alla ville dra i nödbromsen.
 

Läs hela inlägget »

FRAKT


I Kalymnos hamn väntar vi
på turbåten från Leros och Lipsi.
Som vanligt är den försenad,
tiden räknas i sekundmeter.
Solen står i zenit, vi söker skugga,
dricker vatten, står stilla.

När den stora katamaranen
vänder aktern och lägger till
kör lastmopederna ombord
för att lämna inplastade paket.
De saknar liksom vi backväxel
och knuffas tillbaks till kajen 

Mellan öarna flyttas varor
och människor fram och tillbaks
tills trafiken stannar i oktober
när charterflygen slutar gå.
Vi klättrar upp på akterdäck,
ser Kalymnos försvinna baklänges.

Läs hela inlägget »

SVAMP


Doften av starka kemikalier
steg ur det stora reningskaret
i svampverkstaden på Kalymnos.
En kolsvart nyfiskad tvättsvamp
påminner mest om en död sten,
i väntan på att väckas till liv.

Full av alger, snäckor och grus
stampades den ren från skräp.
Åtta timmar i en tramplåda
för att befrias från havsbottnen,
dit den aldrig skulle återvända.
Barfota förvandlades svampen
från levande till död.

Ännu ett reningsbad i verkstaden
förvandlade det bruna till gult
vände det hårda till mjukt.
Vi steg ner i det stora havsdjupet
där mörkret är fullt av liv.
Det nyfödda barnet lades varsamt
i den största tvättsvampens vagga
där livet ständigt föds på nytt.

Läs hela inlägget »

När mörkret slutit sig över oss
och lamporna tänts runtom i träden
börjar musikerna att spela.
Sångerna berättar om livet på Ikaria
om det stora farliga havet 
och de höga trygga bergen.

Som på en given signal
reser sig folk från matborden
och börjar ringdansen.
Vi ansluter och följer med
steg för steg till rytmerna.
Snart blir dansen svårare
och vi återvänder till bordet.

Nu börjar den riktiga ikariadansen
som berättar om dykarna
som fiskade tvättsvamp
på de stora djupen utan tuber.
Många fick skador på balansen
och händerna började darra.
Dansen gestaltar arbetet
och farorna för hälsan.

Fråga aldrig en svampdykare
om varför käppen skakar
och fötterna snubblar i dansen.
Han har nog med sina minnen.

Läs hela inlägget »

Bästa badplatsen i barndomssjön
hade både sandstrand och bergstup
där vi kunde visa mod och dykteknik
för alla som ville beundra våra konster.

Den allra bästa klippan fanns på Lill-ön
dit vi tog oss med kanot eller båt,
vi hoppade från farligt höga höjder,
vattnet var alltid varmt om sommaren.

De höga klipporna förändras med åldern
och stupet vid Älgtången har krympt,
min dykteknik är inte vad den en gång var
och vattnet har blivit mycket kallare.

Ur kommande boken "Återseende" av Gunnar.

Läs hela inlägget »


Mitt bland Athens betongkolosser
låg hon, vår lilla anglikanska stenkyrka, 
en oas i storstadens bullriga kaos.

Trådbussarna slogs om utrymmet
närmast himlen där luftledningarna går
och kontakten ganska ofta är bruten.

De gula taxibilarna vällde fram
på jakt efter kunder som vinkade in
till stranden av den rullande floden.

Inne i Sankt Paulskyrkan var det lugnt
som om Jesus nyss stillat stormen
och vi stressade hämtade andan.

En tunn hinna mellan två världar
där båda är lika fulla av inspiration
för vår yttre och inre människa.

Text och teckning av Gunnar Lidén ur kommande bok "Återseende".

Läs hela inlägget »

Vi cyklade hem genom natten,
på en slingrig grusväg längs sjön,
granväggen tryckte sig mörk inpå,
norrhimlen lyste som skogsbrand.
 
I utförsbackarna släppte vi på
och i motluten trampade vi ikapp
för att slippa kliva av och gå
när vi klarat oss från dikeskörning.
 
Vi följde ett ensamt baklyse.
Så svart kan granskogen bli
en julinatt i västra Värmland
när solen färgade skyarna röda.

Text och bild, Gunnar Lidén, ur kommande bok "Återseende"
 

Läs hela inlägget »

Med en gnutta livlig fantasi
går det att höra havet brusa
i en flaska billig Lambrusco.

Det går att dricka en kopp solsken
från det snustorra Santorini
på en brygga i Grebbestad.

Men det kräver klara ögon
att se tallskogen resa sig
ur ett glas iskall Retsina.

Minnen vaknar ur dofter och smak
där åren ligger lagrade
på vinfat i mörka källare.

Dikt och teckning ur kommande boken Återseende

Läs hela inlägget »

Det blir vinst på stenen varje gång
när bryggan invaderas av småfiskare.
Sikten når flera meter ner
där krabborna gömmer sig.

Nerifrån botten ser krabborna himlen,
en blöt bild av ett sommarbarn.
Det är hisskötaren, tänker krabban
när den tunna linan sjunker till botten.

Hissen startar med ett litet ryck,
krabban trycker på knapp fyra
där det står övre plan, högst upp.
När hissen stannar skriker måsarna.

De är den vita mottagningskommittén
som artigt öppnar hissdörren
för att välkomna dagens lunchgäster.
Serveringspersonalen bär vita skjortor.

 

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Staffan » NATTMUSIK:  ”Vad fint du fångar Sonjas musik i dina ord! Tack!”

  • Karin Axelsson » MATVRAK:  ”Snyggt tecknat och fyndigt skrivet, wie ûblich!!”

  • Kerstin » HOPPET:  ”Så bra! ”

  • Kicki Lidén » AKROPOLIS I LYSEKIL:  ”Där har jag suttit en het julidag och njutit av utsikt och svalare vindar”

  • Ingrid Fragakis » AKROPOLIS I LYSEKIL:  ”En underbar skildring av Lysekil/Parthenon! Längtar efter att läsa boken. Kram f..”

Arkiv