2019

KLIPP

Ögonbrynen växer långsamt,
liksom håret i örongångarna.
Inte konstigt att jag ser sämre
och hör lite illa på vänster öra.

Raggen som gror ur näsborrarna
klarar jag att avverka för egen hand.
Rakar hakan gör jag med hyvel
för att hålla skägget på gräsrotsnivå.

Värre är det med rufset på toppen
som jag inte har någon styrning på.
Tur att jag har vänner som klipper till
och beordrar virvlarna att sitta fint.

Läs hela inlägget »


Bussen avgick från stationen
vid Mandrakihamnen på Rhodos
tretton minuter före avgångstid.
Inga fler passagerare fick plats
och nästa transport stod redan inne.
 
På väg till flygplatsen fångades
nya resenärer in genom svängdörren
som abborrar i en utslängd mjärde.
Grekiska bussar har alltid plats
för några till när det är fullsatt.
 
Chauffören skrek med stark röst
hotellens namn utan mikrofon.
I hög fart tog han ögonkontakt
med nypåstigna panikvänner
som alla ville dra i nödbromsen.
 

Läs hela inlägget »

FRAKT


I Kalymnos hamn väntar vi
på turbåten från Leros och Lipsi.
Som vanligt är den försenad,
tiden räknas i sekundmeter.
Solen står i zenit, vi söker skugga,
dricker vatten, står stilla.

När den stora katamaranen
vänder aktern och lägger till
kör lastmopederna ombord
för att lämna inplastade paket.
De saknar liksom vi backväxel
och knuffas tillbaks till kajen 

Mellan öarna flyttas varor
och människor fram och tillbaks
tills trafiken stannar i oktober
när charterflygen slutar gå.
Vi klättrar upp på akterdäck,
ser Kalymnos försvinna baklänges.

Läs hela inlägget »

SVAMP


Doften av starka kemikalier
steg ur det stora reningskaret
i svampverkstaden på Kalymnos.
En kolsvart nyfiskad tvättsvamp
påminner mest om en död sten,
i väntan på att väckas till liv.

Full av alger, snäckor och grus
stampades den ren från skräp.
Åtta timmar i en tramplåda
för att befrias från havsbottnen,
dit den aldrig skulle återvända.
Barfota förvandlades svampen
från levande till död.

Ännu ett reningsbad i verkstaden
förvandlade det bruna till gult
vände det hårda till mjukt.
Vi steg ner i det stora havsdjupet
där mörkret är fullt av liv.
Det nyfödda barnet lades varsamt
i den största tvättsvampens vagga
där livet ständigt föds på nytt.

Läs hela inlägget »

När mörkret slutit sig över oss
och lamporna tänts runtom i träden
börjar musikerna att spela.
Sångerna berättar om livet på Ikaria
om det stora farliga havet 
och de höga trygga bergen.

Som på en given signal
reser sig folk från matborden
och börjar ringdansen.
Vi ansluter och följer med
steg för steg till rytmerna.
Snart blir dansen svårare
och vi återvänder till bordet.

Nu börjar den riktiga ikariadansen
som berättar om dykarna
som fiskade tvättsvamp
på de stora djupen utan tuber.
Många fick skador på balansen
och händerna började darra.
Dansen gestaltar arbetet
och farorna för hälsan.

Fråga aldrig en svampdykare
om varför käppen skakar
och fötterna snubblar i dansen.
Han har nog med sina minnen.

Läs hela inlägget »

Bästa badplatsen i barndomssjön
hade både sandstrand och bergstup
där vi kunde visa mod och dykteknik
för alla som ville beundra våra konster.

Den allra bästa klippan fanns på Lill-ön
dit vi tog oss med kanot eller båt,
vi hoppade från farligt höga höjder,
vattnet var alltid varmt om sommaren.

De höga klipporna förändras med åldern
och stupet vid Älgtången har krympt,
min dykteknik är inte vad den en gång var
och vattnet har blivit mycket kallare.

Ur kommande boken "Återseende" av Gunnar.

Läs hela inlägget »


Mitt bland Athens betongkolosser
låg hon, vår lilla anglikanska stenkyrka, 
en oas i storstadens bullriga kaos.

Trådbussarna slogs om utrymmet
närmast himlen där luftledningarna går
och kontakten ganska ofta är bruten.

De gula taxibilarna vällde fram
på jakt efter kunder som vinkade in
till stranden av den rullande floden.

Inne i Sankt Paulskyrkan var det lugnt
som om Jesus nyss stillat stormen
och vi stressade hämtade andan.

En tunn hinna mellan två världar
där båda är lika fulla av inspiration
för vår yttre och inre människa.

Text och teckning av Gunnar Lidén ur kommande bok "Återseende".

Läs hela inlägget »

Vi cyklade hem genom natten,
på en slingrig grusväg längs sjön,
granväggen tryckte sig mörk inpå,
norrhimlen lyste som skogsbrand.
 
I utförsbackarna släppte vi på
och i motluten trampade vi ikapp
för att slippa kliva av och gå
när vi klarat oss från dikeskörning.
 
Vi följde ett ensamt baklyse.
Så svart kan granskogen bli
en julinatt i västra Värmland
när solen färgade skyarna röda.

Text och bild, Gunnar Lidén, ur kommande bok "Återseende"
 

Läs hela inlägget »

Med en gnutta livlig fantasi
går det att höra havet brusa
i en flaska billig Lambrusco.

Det går att dricka en kopp solsken
från det snustorra Santorini
på en brygga i Grebbestad.

Men det kräver klara ögon
att se tallskogen resa sig
ur ett glas iskall Retsina.

Minnen vaknar ur dofter och smak
där åren ligger lagrade
på vinfat i mörka källare.

Dikt och teckning ur kommande boken Återseende

Läs hela inlägget »

Det blir vinst på stenen varje gång
när bryggan invaderas av småfiskare.
Sikten når flera meter ner
där krabborna gömmer sig.

Nerifrån botten ser krabborna himlen,
en blöt bild av ett sommarbarn.
Det är hisskötaren, tänker krabban
när den tunna linan sjunker till botten.

Hissen startar med ett litet ryck,
krabban trycker på knapp fyra
där det står övre plan, högst upp.
När hissen stannar skriker måsarna.

De är den vita mottagningskommittén
som artigt öppnar hissdörren
för att välkomna dagens lunchgäster.
Serveringspersonalen bär vita skjortor.

 

Läs hela inlägget »

Tre symfonier på tre månader
skrev Wolfgang Amadeus Mozart
under en av sina sista somrar
efter en lång paus i komponerandet.

Vid 35 års ålder var det som om
hela livet skenade upp i himlen
med de vackraste lyckotonerna
och den sorgsnaste dödsmässan.

Hans musik spelades av en orkester
inne i hans galopperande hjärta,
hans själ grät och skrattade
så att tårarna rann nerför kinderna.

Så berörs även jag när jag hör
Mozarts symfonier i operahuset
för alltid levandegörs ögonblicket
som ett fritt fall från hög höjd.
 

Läs hela inlägget »

Längs med kanalen där båtarna går
sitter en kille och metar.
Kroken är kastad dit abborren står,
fiskmåsen spanar och letar.

Somliga metare badar i ljus
medan andra är helt bakom flötet.
Somliga hus är bara ett hus
medan andra är rum för ett möte.

Slussvaktarstugan bjuder oss på
kaffe och samtal om orden.
Många får sitta och några får stå,
böckerna vandrar kring borden.

Kunde ej fatta hur detta gick till,
vem skulle nappa på kroken?
Några har fångats och veta de vill
vad som var syftet med boken

Någon har ryckt i den lina jag bär
så att jag snabbt drog tillbaka.
Andra har agnat min bokkarriär
med en bit nybakad kaka.
 

Läs hela inlägget »

Fingertopparna rynkades som russin
efter en halvtimme i poolen,
28 grader i vattnet och 40 i luften
under kupoltakets eviga sommar.

Jag simmar bröst och på rygg
i 54 kubikmeter klorerat vatten,
väger nästan ingenting alls
och rör mig som en abborre.

På badstegen åldras jag tio år
benen blir blytunga och stela
armarna drar upp den gamla kroppen
blöt, skrynklig och ynklig.

Själen återvänder ner i fostervattnet
där åldrandet går baklänges
med hälarna först på badstegen
och gälarna lätt utvikta.
 

Läs hela inlägget »

-Ta emot mig när jag simmar!
säger barnbarnet till morfar
som står och fryser i julivattnet
just när solen går i moln
och det blåser över Glafsfjorden.

Några dagars envis utvind
drog med sig varmvattnet
söderut till Skasåsbron
där det inte gjorde någon nytta,
fyllde badviken med bottenkyla

-Ta emot mig, morfar!
Det var inte länge sedan
som hennes mor ropade så
och jag tog emot första simtagen
i en annan sjö, i en annan tid.

-Ta emot mig när jag simmar,
viskar jag till sommarsjön,
tar mina armtag under ytan
och allt blir tyst och ljust.
Det mörka vattnet bär mig.

Läs hela inlägget »

Vägen till grottan i berget
var inte röjd på många år,
spången över bäcken var trasig
och vägvisarna hade fallit ner.
 
Vi såg den branta bergsväggen
resa sig ur granskogen
tog oss över rinnande vatten,
klättrade över stenblocken
och blev stående vid ingången.
 
Där kom berättelserna emot oss.
Klöven från den vilsegångna kon
som fastnat i grottöppningen.
Björnen som sovit vintersömnen
och vaknat vid människobesök.
 
Skolklasserna på vårutflykt
kunde berätta hemska historier
om luffares tillfälliga bostad
i grottans stora svarta salar.
 
Ingen av oss ville krypa in
i bergets kalla mage
där berättelserna säger
att några aldrig återvänder.

Läs hela inlägget »

Hon sjunger om det äldre paret
som tar med sig kaffekorgen
ner till en heldag i tvättstugan
för trapporna är tunga
och de har all tid för varandra.
 
Hon sjunger om vardagskärlek
som talar högt till den halvdöve
och gestikulerar till den halvblinda,
de förstår varandras händer
och de har all tid för varandra.
 
Hon sjunger om meningen med livet
när tiden står stilla mitt i bruset
och vardagen lyser i alla färger
där det finns ett kärleksfullt möte
och de har all tid för varandra.

Läs hela inlägget »

Gräsvägen ner till sjön är nyklippt
ormarna gömmer sig utom synhåll
stranden är rensad från kvistar
badflotten flyter med en mås
som helst vill ha den för sig själv.
 
Årets första bad är det svåraste
och samtidigt det bästa.
Vattnet är alltid för kallt i juni
samtidigt så lugnt och lockande
som en stor svart säng att vila i.
 
Jag behöver ett barnbarn
att hålla i handen när jag går i
annars blir jag stående och funderar
över hur stadig bottnen är
och om vattnet är brunt eller klart
för att inte tala om temperaturen.
 
Allt det där bryr sig inte barnet om
när vi tillsammans går ut i sjön
för att uppleva hur det är att flyta
och simma rakt in i sommaren.

Läs hela inlägget »

Återvinningsstationen på skärtorsdagen
håller öppet både för troende
och tvivlare som vill lätta sina bördor
Utan att skämmas lämnar vi vårt avfall
i tron att någon förlåter våra synder

Det vassa riset skär ut ur säckarna
skulle räcka till fem törnekronor
för morgondagens långfredagsgudstjänst
när Jesus drivs ut till Golgata
soptippen där avfallet ruttnar ner

Vid sista säcken med trädgårdsavfall
kommer Maria från Magdala gående
ropar mitt namn över containrarna
ser framtiden ljusna kring soporna
bortom påskens återvinningsstation

Text & bild, G. Lidén, ur kommande bok "Rörlighetens gränser".

Läs hela inlägget »

Det fanns mycket gott om bord på matvraket.
Landdkrabbor beställde från menyn.
Det gällde att hålla sjötungan rätt i mun.

Inga passagerare fanns ombord den natten
när Matvraket lossade förtöjningarna
och styrde ut från kajen hos kung Karl IX.

Målet var Karibien tvärs över Atlanten.
Efter fem meter tog seglatsen äntligen slut,
i ett bottennapp där älvfåran djupnar.

-Inga fler beställningar!
Baren har stängt för gott.
Pumpa läns!

Ur "Rörlighetens gränser" som kommer snart på Kulturstugan.

Läs hela inlägget »

Det sägs att vi lever på hoppet,
och det skulle vara det sista
som överger oss när allt verkar kört.
Men ribban ligger väldigt högt
och staven är förfärligt kort.

När kroppen inte lyder order,
benen förbereder den längsta ansatsen
skosulorna är gjorda av bly
och staven väger hundra kilo,
då tar det emot att slåss för livet.

Vännerna ropar “-kämpa på!”
och många säger att jag klarar det!
Men mitt hopp är att någon bär mig
hela vägen fram till dynan.
När jag faller tar livet själv emot mig.

Ur boken Körsbärsträdet snöar, som finns i bokhandeln eller beställ direkt från Kulturstugan.

Läs hela inlägget »

Det krävs mod att mötas på vägen söderut
från Kissamos till Chrissoskalitissa.
Vägen byggdes för små pickuper
som körde sakta i de trånga kurvorna.

Idag har turisterna bråttom hem till hotellet,
till middagen som man redan betalat för.
Biluthyraren berättade aldrig om vägen
som saknar räcken och målade kantlinjer.

Bakom skymd vägkrök kommer bussen.
Chauffören har gjort korstecken
för varje engelsman som tror att
hela Europa har vänstertrafik.

Ur "Körsbärsträdet snöar". Finns i bokhandeln och nätbokhandeln.

Läs hela inlägget »

Jag såg min bild i badrumsspegeln,
och kände inte igen mig själv.
Något hade förändrats under natten.
Drömmen hade vaskat fram ett minne.
 
Medan jag torkade håret med handduken
kom Kostas från parkeringen i Athen,
tog bort spegeln tyst som en kirurg.
Jag stirrade rakt in i kakelväggen.
 
Han sa: -du har ett allvarligt fel i huset,
och jag var tvungen att ta bort spegeln.
Kostas tog väl hand om vår bil, YTA4123,
men han såg oss alla bakom spegelbilden.
 
Vi behöver någon som ser oss,
när vi nyss kommit ut ur duschen,
då slagg och smink är bortskrapat,
där vi alltid är mer än vår spegelbild.

Ur nya boken Körsbärsträdet snöar. Finns hos Lars Hjalmars bokhandel och Akademibokhandeln samt hos nätbokhandlare.

Läs hela inlägget »

Jag åkte med buss nummer fyra idag,
och såg på långt håll en liten tant
som hade fastnat halvvägs över gatan
på övergångsstället vid Lidl.
 
Hennes rollator kanade i halkan
och det växte ju en så lång bilkö
som tyckte att hon borde bestämma sig
om vart den lilla damen var på väg.
 
Då klev passageraren i den första bilen ur,
gick fram till den äldre kvinnan,
bjöd henne armen och de vandrade
lugnt över till den andra sidan.
 
Hennes utseende sa mig
att hon kom från ett sydligare land
där bilarna är fler och kör fortare
men äldre människor har större värde.

Text & bild: Gunnar

Läs hela inlägget »

Nu fryser snart sjöar och älvar,
men isar kan brytas
rännor kan öppnas
ut till den stora världen
in till det varma hjärtat.
 
Nu tinar snart tankar och känslor,
med ord som kan smälta
och ögon som ser
ut till det annorlunda,
in till det mest privata.
 
Nu startar nattens isbrytare
sin färd över inloppet
till stadens hjärta,
ut till de sjömärkta,
in till de fastfrusna.

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Staffan » NATTMUSIK:  ”Vad fint du fångar Sonjas musik i dina ord! Tack!”

  • Karin Axelsson » MATVRAK:  ”Snyggt tecknat och fyndigt skrivet, wie ûblich!!”

  • Kerstin » HOPPET:  ”Så bra! ”

  • Kicki Lidén » AKROPOLIS I LYSEKIL:  ”Där har jag suttit en het julidag och njutit av utsikt och svalare vindar”

  • Ingrid Fragakis » AKROPOLIS I LYSEKIL:  ”En underbar skildring av Lysekil/Parthenon! Längtar efter att läsa boken. Kram f..”

Arkiv