2019 > 07


Mitt bland Athens betongkolosser
låg hon, vår lilla anglikanska stenkyrka, 
en oas i storstadens bullriga kaos.

Trådbussarna slogs om utrymmet
närmast himlen där luftledningarna går
och kontakten ganska ofta är bruten.

De gula taxibilarna vällde fram
på jakt efter kunder som vinkade in
till stranden av den rullande floden.

Inne i Sankt Paulskyrkan var det lugnt
som om Jesus nyss stillat stormen
och vi stressade hämtade andan.

En tunn hinna mellan två världar
där båda är lika fulla av inspiration
för vår yttre och inre människa.

Text och teckning av Gunnar Lidén ur kommande bok "Återseende".

Läs hela inlägget »

Vi cyklade hem genom natten,
på en slingrig grusväg längs sjön,
granväggen tryckte sig mörk inpå,
norrhimlen lyste som skogsbrand.
 
I utförsbackarna släppte vi på
och i motluten trampade vi ikapp
för att slippa kliva av och gå
när vi klarat oss från dikeskörning.
 
Vi följde ett ensamt baklyse.
Så svart kan granskogen bli
en julinatt i västra Värmland
när solen färgade skyarna röda.

Text och bild, Gunnar Lidén, ur kommande bok "Återseende"
 

Läs hela inlägget »

Med en gnutta livlig fantasi
går det att höra havet brusa
i en flaska billig Lambrusco.

Det går att dricka en kopp solsken
från det snustorra Santorini
på en brygga i Grebbestad.

Men det kräver klara ögon
att se tallskogen resa sig
ur ett glas iskall Retsina.

Minnen vaknar ur dofter och smak
där åren ligger lagrade
på vinfat i mörka källare.

Dikt och teckning ur kommande boken Återseende

Läs hela inlägget »

Det blir vinst på stenen varje gång
när bryggan invaderas av småfiskare.
Sikten når flera meter ner
där krabborna gömmer sig.

Nerifrån botten ser krabborna himlen,
en blöt bild av ett sommarbarn.
Det är hisskötaren, tänker krabban
när den tunna linan sjunker till botten.

Hissen startar med ett litet ryck,
krabban trycker på knapp fyra
där det står övre plan, högst upp.
När hissen stannar skriker måsarna.

De är den vita mottagningskommittén
som artigt öppnar hissdörren
för att välkomna dagens lunchgäster.
Serveringspersonalen bär vita skjortor.

 

Läs hela inlägget »

Tre symfonier på tre månader
skrev Wolfgang Amadeus Mozart
under en av sina sista somrar
efter en lång paus i komponerandet.

Vid 35 års ålder var det som om
hela livet skenade upp i himlen
med de vackraste lyckotonerna
och den sorgsnaste dödsmässan.

Hans musik spelades av en orkester
inne i hans galopperande hjärta,
hans själ grät och skrattade
så att tårarna rann nerför kinderna.

Så berörs även jag när jag hör
Mozarts symfonier i operahuset
för alltid levandegörs ögonblicket
som ett fritt fall från hög höjd.
 

Läs hela inlägget »

Längs med kanalen där båtarna går
sitter en kille och metar.
Kroken är kastad dit abborren står,
fiskmåsen spanar och letar.

Somliga metare badar i ljus
medan andra är helt bakom flötet.
Somliga hus är bara ett hus
medan andra är rum för ett möte.

Slussvaktarstugan bjuder oss på
kaffe och samtal om orden.
Många får sitta och några får stå,
böckerna vandrar kring borden.

Kunde ej fatta hur detta gick till,
vem skulle nappa på kroken?
Några har fångats och veta de vill
vad som var syftet med boken

Någon har ryckt i den lina jag bär
så att jag snabbt drog tillbaka.
Andra har agnat min bokkarriär
med en bit nybakad kaka.
 

Läs hela inlägget »

Fingertopparna rynkades som russin
efter en halvtimme i poolen,
28 grader i vattnet och 40 i luften
under kupoltakets eviga sommar.

Jag simmar bröst och på rygg
i 54 kubikmeter klorerat vatten,
väger nästan ingenting alls
och rör mig som en abborre.

På badstegen åldras jag tio år
benen blir blytunga och stela
armarna drar upp den gamla kroppen
blöt, skrynklig och ynklig.

Själen återvänder ner i fostervattnet
där åldrandet går baklänges
med hälarna först på badstegen
och gälarna lätt utvikta.
 

Läs hela inlägget »

-Ta emot mig när jag simmar!
säger barnbarnet till morfar
som står och fryser i julivattnet
just när solen går i moln
och det blåser över Glafsfjorden.

Några dagars envis utvind
drog med sig varmvattnet
söderut till Skasåsbron
där det inte gjorde någon nytta,
fyllde badviken med bottenkyla

-Ta emot mig, morfar!
Det var inte länge sedan
som hennes mor ropade så
och jag tog emot första simtagen
i en annan sjö, i en annan tid.

-Ta emot mig när jag simmar,
viskar jag till sommarsjön,
tar mina armtag under ytan
och allt blir tyst och ljust.
Det mörka vattnet bär mig.

Läs hela inlägget »

Vägen till grottan i berget
var inte röjd på många år,
spången över bäcken var trasig
och vägvisarna hade fallit ner.
 
Vi såg den branta bergsväggen
resa sig ur granskogen
tog oss över rinnande vatten,
klättrade över stenblocken
och blev stående vid ingången.
 
Där kom berättelserna emot oss.
Klöven från den vilsegångna kon
som fastnat i grottöppningen.
Björnen som sovit vintersömnen
och vaknat vid människobesök.
 
Skolklasserna på vårutflykt
kunde berätta hemska historier
om luffares tillfälliga bostad
i grottans stora svarta salar.
 
Ingen av oss ville krypa in
i bergets kalla mage
där berättelserna säger
att några aldrig återvänder.

Läs hela inlägget »

Hon sjunger om det äldre paret
som tar med sig kaffekorgen
ner till en heldag i tvättstugan
för trapporna är tunga
och de har all tid för varandra.
 
Hon sjunger om vardagskärlek
som talar högt till den halvdöve
och gestikulerar till den halvblinda,
de förstår varandras händer
och de har all tid för varandra.
 
Hon sjunger om meningen med livet
när tiden står stilla mitt i bruset
och vardagen lyser i alla färger
där det finns ett kärleksfullt möte
och de har all tid för varandra.

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Staffan » NATTMUSIK:  ”Vad fint du fångar Sonjas musik i dina ord! Tack!”

  • Karin Axelsson » MATVRAK:  ”Snyggt tecknat och fyndigt skrivet, wie ûblich!!”

  • Kerstin » HOPPET:  ”Så bra! ”

  • Kicki Lidén » AKROPOLIS I LYSEKIL:  ”Där har jag suttit en het julidag och njutit av utsikt och svalare vindar”

  • Ingrid Fragakis » AKROPOLIS I LYSEKIL:  ”En underbar skildring av Lysekil/Parthenon! Längtar efter att läsa boken. Kram f..”

Arkiv