2020


Det var längesedan jag hörde
min röst inspelad med mikrofon
och en tekniker som bandade
allt jag sa och inte borde sagt.

Blir det något fel fixar jag det,
sa hon som skötte inspelningen
och jag ville tro att det var sant
även när orden halkade snett.

Snart får jag höra resultatet,
där jag pratar om minnesgården
dit vi alla är på väg en dag
med livet lagrat på hårddisk.

Ur kommande bok, 2021

Läs hela inlägget »

Från ingenstans kom ljudet,
som fick oss att avbryta cyklingen
och huka oss inför ett kommande
åskväder eller bombexplosion.

Plötsligt var JAS-planet över oss
och lika fort var det borta,
som efternamnet jag inte minns,
var det Tölevi eller Snökvist?

Vi såg upp mot den blå himmelen
likt lärjungarna på förklaringsberget
som såg Jesus försvinna ur synfältet
med en kondensstrimma i släp.

Ur kommande bok, 2021

Läs hela inlägget »


Båtmålningen gömde sig
bakom en stor blomkruka
som ville tävla i sin färgprakt
med inramade havsmotiv.

Boken som  skulle presenteras
hade små chanser att bli hörd
genom dunket av ångfartyg
och bogserbåtar på Klarälven.

När röken väl hade lagt sig
och tändkulemotorn tystnat
gjordes ett nytt försök med ord
om en liten grekisk fiskebåt.

Ur kommande bok 2021

Läs hela inlägget »


Cykelvägen ringlade längs Älven
in i träskmarkerna på Örsholmen,
vi körde vilse och vände kartan
så att gamla kära söder blev norr.

Plötsligt kände vi igen oss,
fast allt var bak och fram,
vi vände om och upptäckte
matstället framför våra ögon.

Klockan ett stod han utanför,
precis som han lovat göra
med maten i en papperskasse
och tålamod med kartblinda.

Ur kommande bok, 2021

Läs hela inlägget »


-Jag brukar inte gå här,
sa den okände hundföraren
som saknade både koppel,
plastpåsar och folkvett.

Du får inte ha hunden lös
här i tättbebyggt område.
-Detta är ju skog, sa hon,
och tog upp en tuva gräs.

Det var synd om hunden
med en så ouppfostrad matte.
Hon lärde sig absolut inget
av en omtänksam utskällning. 

Ur kommande bok, 2021

Läs hela inlägget »


Inte ens katten vill gå ut idag
och vi tänder lamporna inne
för att förlänga sommaren
ytterligare ett par dagar.

Regnet slår hårt mot rutan
och lågtrycket är oförsonligt
en vanlig dag mitt i veckan
när hösten ringer på dörren.

Katten har parkerat i fåtöljen
och skrattar åt småfåglarna
som gömmer sig i blötgranen
i väntan på torrare väderlek. 
 

Läs hela inlägget »


Utanför vårt köksfönster tjatar de;
talgoxarna, blåmesarna, nötväckorna
som ivrigt väntar på vintermaten
när oktoberkylan bromsar vingarna.
 
Skatorna bryr sig inte om ordningen,
och kommer alltid i flygande fläng
med svartvita hungriga kompisar.
Småfåglarna får vänta på sin tur.
 
Fågelbordet får en flygande start
med jordnötter och solrosfrön
för små näbbar och stora gap
som aldrig blir tillräckligt mätta.

 

Läs hela inlägget »


Det är långt ner till fötterna,
och armarna blir allt kortare
när vi tränar upp vår rörlighet
i våra motsträviga antikroppar.

Stelhet känner vi på morgonen
när vår katt hoppar ur sängen
och vill att vi ska göra likadant
men kroppen håller inte med.

Det tar ett par tröga timmar
innan lederna är smorda
och vi klarar ett pass gympa.
Katten skakar trött på huvudet.
 

Läs hela inlägget »


Vi hoppades in i det sista
att tomaterna skulle rodna,
men höstkylan kom emellan
och skörden blev mest grön.

Vårt lilla växthus från Biltema
var svårt att stänga och öppna,
fylldes med stänglar och blad
men gav sparsamt med bär.

Nu har vårt plasttält tjänat ut.
Vi gör ett nytt försök nästa år
med lite mera luft och värme
och ett hållbarare blixtlås.
 

Läs hela inlägget »


På ett litet torg i Eksjö
målar jag hus på Storgatan
medan nyfikna åskådare
noga följer mina penseldrag.

Några tycker att jag slarvar
och hittar på egna färger,
de är stolta över sin stad
som nästan brann upp en gång.

Halva staden lades i aska
men det finaste blev kvar,
med Krusagården, Garveriet
och det Aschanska hemmet.

De hör att jag är värmlänning
och förlåter mig mina färgval
för det är väl som en skröna
att se med känslans glasögon.
 

Läs hela inlägget »


Framme i kyrkan stod prästen
klädd som en ängel i vit skrud
och pratade som Mikael själv
med trygghetens varma röst.

Mitt i predikan kom djävulen
och störde godheten i kyrkan
som om livets alla konflikter
aldrig någonsin får ett slut.

Efter gudstjänsten kom prästen
ner till oss kvarsittare i bänken,
kallade oss änglar som kom idag
och vi förstod absolut ingenting.

Så är det med änglarna i vår tid,
när de behövs som allra mest
och ingen vet vem som bär bud
men den som tar emot vet allt.

 

Läs hela inlägget »


En fredag i början av oktober
står grannen vid sin stora kolgrill
och doften av Greklandstaverna
lägger sig över halva Lorensberg.

Apelsinskogarna på Peloponnesos
sätter smak på honung och grillkol
men de är sällsynta i Värmland
och säljs inte på närmsta mack.

Maten smakar som i Korint
med träkol av apelsinträd,
inköpt i en säck på Kasernhöjden,
importerat från Sydamerika.

 

Läs hela inlägget »


Kvar på kajen låg en klädhög
som eldaren lämnat efter sig,
prydligt hopvikt utan slarv,
en sista hälsning till vännerna.

Han glömde en kylvattenkran
när han natteldade en gubbe
som gjorde motorstarten lätt
när solen väckte manskapet.

Aldrig gjorde han något fel
utom detta, en endaste gång
och Tingvalla låg på botten
jämte den noggrannes skam.


Text och teckning ur kommande bok av Gunnar, utkommer 2021.
 

Läs hela inlägget »

HATTAR


Med en lånad hatt på huvudet
blir jag enkelt någon annan
än den jag alltid brukar vara.

Mammas bröllopshatt blir fest
en tisdagseftermiddag i september.
när allt är vardag och fiskbullar.

Pappas höga hatt till fracken
passar en fullfjädrad trollkarl
med kaniner och en papegoja.

Den glada semesterhatten
bär mig ner till Medelhavet
när det börjar snöa i Värmland.

 

Läs hela inlägget »

SYNFÄLT


Medan jag målade sjöbodarna
styrde fiskebåten ut till havs
med fjorton måsar i kölvattnet
och jag tittade bara rakt fram.

Det är lätt att fastna i seendet
som försöker lösa takvinklar,
färgnyanser på berg och hus
och alla speglingar i vattnet.

Det verkliga livet pågår alltid
utanför det synfält jag bestämt
där udda händelser i ögonvrån
blir synliga när tavlan är klar.

 

Läs hela inlägget »

UPPTAGEN


Hittills har jag inte tappat någon,
säger mannen som sköter hissen
där han står under skrovet till en
av alla båtar i Grebbestads hamn.

Jag berättar om de stora yachterna
i Glyfadas marina söder om Athen
dit rika arabiska skeppsägare
sällan eller aldrig kom och seglade.

Den som har mycket pengar
är ofta upptagen med annat
och har inte tid för allt man äger.
Farkosten är nu upptagen på land.

.

Läs hela inlägget »

Medan jag försökte öppna påsen
hann tre kunder handla klart
och killen i kassan tittade surt
som om jag kanske hade somnat.

Det gick inte att få isär plastkassen
utan att blöta på mina fingrar
och det var ju det sista jag vill göra
och spotta vågade jag inte i butiken.

Ursäkta, sa jag och tog handsprit,
sedan öppnade sig kassen snällt.
Sju kronor kostade det att inse
att saliven inte längre fungerar.

.

Läs hela inlägget »

HÖJDER

Livlinan håller paniken borta
när jag står nere på marken
och ser upp mot talltopparna
där någon har spänt en vajer.

Jag klättrar mig fri från rädslan
som blir värre för varje år
och väntar på det stora fallet
när ingen längre tar emot mig.

Varje dag kan repet brista
och ingen sele håller mig kvar
i trygghetens skyddsnät
där kroppen blir allt tyngre.

.

Läs hela inlägget »

MATCHEN

Vi vann matchen på läktaren
men förlorade bollen på plan
när nioåringarna spelade
för kung och fosterland.

Det finns perfekta föräldrar
som inte kan låta bli att ge
framgångsrika råd till barnet
som sparkar bollen åt fel håll.

Domaren skulle gett rött kort
till en och annan förälder
som inte kan hålla käften
när motståndarna gör mål.

.

Läs hela inlägget »

Vi sprang in på Clas Ohlson
och köpte en badtermometer
för att kolla om ytvattnet
var lika kallt som det kändes.

Mätaren flöt som en bandyboll
och guppade runt i vågorna
fastknuten i snöret vid stegen
stannade på 18 grader blankt.

Kanske borde vi åka tillbaks
och reklamera badtermometern
som visar röda höstgrader
när fötterna lyser vinterblå.

.

Läs hela inlägget »

KALLBAD

Badtrappan har ingen kö
på den hala sommarklippan
när hösten lugnar vågorna
och stränderna gapar tomma.

Vi har slutat fråga varandra
om temperaturen i vattnet idag
och välter beslutsamt baklänges
utan tankar på värme och kyla.

Kylan träffar först handleder
och fötterna rör sig långsamt,
vi låtsas simma ett par tag,
bestämmer att det är skönt.

.

Läs hela inlägget »

SNURRAN

Det regnade härom natten
och vi åkte för att ösa ekan
som kanske var full i vatten
och gamla motorn var dränkt.

Men båten var tom och torr
och allting låg på sin plats.
Någon vänlig själ hade varit där
och tagit hand om farkosten.

Vi tog med oss fel nyckel
och båten var tryggt förankrad
med kätting och rep och lås
och regnet hade äntligen slutat.

.

Läs hela inlägget »

En konstnär i residens på ingång.
Gårdens ägare har klätt upp sig
för att välkomna långväga gäst,
en träsnidare från Falköping.

Ett par veckor med fri kost och logi,
en ateljé och en utställningslokal.
Möte med Fryksdalens traditioner
och utblickar över Värmlands skogar.

Årsringarna i ett stycke trä
berättar om det som växte förr
och det som tar form för framtiden
i ny verkstad långt ut på skogen.
 

Läs hela inlägget »

Våtmarkerna mellan skog och sjö har en speciell doft av nerfallna träd och halvrutten vass. Näckrosor kantar den smala rännan i Norumsälven som slingrar sig ut i Gapern. Den som inte vet, känner inte till båtarna som ligger förtöjda vid klibbalarna inne vid Ängslyckan. Flera dagar i rad har sommaren bjudit oss sol och värme med bad i 26 graders vatten. Den lilla ekan med en gammal trogen Mercuri på 7,5 hästar har surrat längs Gaperns stränder i sakta mak. Nästan inga andra båtar ute. Idag kom en SUP med en simmare i följe. Antagligen tränade de för Vansbrosimmet. Åskan mullrade över Deje men solen lyste över Getebolsholmarna. Lunchen som vi handlat på Mossbergs smakade bättre än om vi suttit vid köksbordet hemma på Lorensberg. Allt blir tydligare när man befinner sig på en liten ö under en stor himmelkupa där vädret skiftar från timme till timme och det skulle kunna vara sommarens sista varma dag.
Jag läste färdigt boken "Där kräftorna sjunger" av Delia Owens och kände att en tår rann utför kinden. Bokens huvudperson Kya lärde sig köra båt genom träskmarkerna och upptäcka livet in i minsta detalj. När jag styrde vår lilla båt genom Norumsälvens trånga krökar kände jag ett släktskap med Kya och hennes liv i North Carolinas våtmarker. 
 

Träskflickan, Kya, vill lära sig allt om den värld hon lever i. Våtmarkerna med fåglar, fiskar, snäckor och insekter. Och Kya antecknar och beskriver allt hon lär sig med teckningar och uppgifter om hur livet hänger samman. Hennes noteringar blir till böcker som gör henne både berömd och vid god kassa. Men hon är inte intresserad av berömmelse. Kya vill leva ett fritt liv i närhet till naturen. 

Ibland är det som om en bok och en berättelse bildar ett soundtrack till livet. Så var det med "Där kräftorna sjunger" som handlar om att resa längst ut, där land och hav möts i våtmarkerna där det vilda fortfarande ännu är vilt. Det märkliga är att vi måste inte resa väldigt lång bort i världen för att upptäcka de yttersta sandbankarna där strömmarna är starka och det kan vara svårt att hitta tillbaks in i kanalerna i de farliga träskmarkerna. Det finns ganska nära oss och handlar mer om öppna sinnen än en lång resa till andra breddgrader. 

Läs hela inlägget »

Bland de gamla trähusen i Eksjö
satt jag på en bänk och målade
medan publiken samlades omkring
för att se hur det gick för målaren.

Eksjöborna berättade om sin stad,
om garveriet och alla hantverkarna,
husarerna som red in från Ränne Slätt,
bönderna som odlade i bra jordar.

Jag berättade om livet i Värmland,
där det också brann på 1800-talet,
när Karlstad byggdes upp i sten
och de gamla trähusen försvann.

Det kulturella i en gatumålning
är alla samtalen som uppstår
i berättelserna om människorna
som gav Eksjö levande historia.

Läs hela inlägget »

Det här ska du ha! Ha en bra dag!
sa ägaren på pizzeria Babylon
och klämde fast två burkar sallad,
en liten burk bearnaisse på locket.

En pizza special och en grekland
tillverkade med kärlek i Nora
blev vår middag på ställplatsen,
av ortsborna kallad Skojarbacken.

Läs hela inlägget »

En inre hamn finns inom oss alla,
där vi hör bränningar från havet,
långt bortom inlandets granskog.
Storbåtarna visar gärna upp sig.

Den stora kranen för tunga lyft,
vrider sig sällan för hårt arbete,
fungerar som mötesplats inför resan
ut till holmarna med Stella Polaris.

Tingvalla ligger tyst vid kajen,
tändkulemotorn startar villigt
om man ber henne visa vad hon kan,
men ännu har sommaren inte kommit.

Läs hela inlägget »

Vi ritade ett skummande bindestreck
när vi lämnade vassruggen vid älven,
styrde öster om Getebolsholmarna
på den nyputsade himmelsspegeln
där en måsfjäder flöt på stillvattnet.

Bakom oss försvinner den kalla våren
i fyrtio knop med kepsen bakochfram,
framför oss ligger sommarens värme
med tjugofyra grader mitt på fjärden,
till badstränder som ännu ingen hittat.

Läs hela inlägget »

Under den stora lönnen satt vi
i väntan på den längsta dagen
då ingen vill sova i sommarnatten,
vinet sjunger ikapp med svalorna
som svirrar genom lövtunneln
en meter över våra huvuden
där mygg och knott dansar
utan att bry sig om social distans.

 

Läs hela inlägget »

Vi lastade båten full med sommar,
kaffe på termos och skalade ägg,
yoghurt med lingonsylt och nötter,
och en burk Sibyllakorv i spad.

Den uppblåsbara krokodilen 
och de hopfällbara solstolarna
vi hade inte glömt solcremen
och gasolköket låg i ryggsäcken.

Det var dagen före midsommarafton
när sjön låg blank som en spegel,
vi svävade över vattenytan
och tystnaden fick tiden att stanna.

 

Läs hela inlägget »

Äntligen kom stora båten i sjön
efter en vår med mycket fix
som krånglade och lirkade,
hoppade ur och ville inte med.
Men till slut satt alla delarna
på plats och kärran rullade.

Äntligen låg lilla båten i sjön
efter en vår med hopsamlande
av gammal motor på ett ställe,
platsekan på en helt annan plats
och en lånad kärra som rullade
ner till abborrarna och gösen.

Äntligen kom sommaren till sjön
och vi upptäckte nya stränder,
reste till stora holmar och små,
höll utkik efter grynnor och skär,
vi såg äventyret med nya ögon
som när barnet upptäcker världen.
 

Läs hela inlägget »

Inne bland klibbalens gömställen
har de övergivna ekorna lämnats kvar
utan namn, ägare och roddare
med årorna djupt nerstuckna
i älvkantens gungande lerbotten.
 
Ett klistermärke på ekans reling
ber ägaren hämta hem sin båt
men ingen hörsammar eller svarar,
ekan har växt fast i älvleran
och återföds sakta till skog.
 

Läs hela inlägget »

En vecka före midsommar
stod solen högt över Gapern
när vi snurrade ut ur vassen
och lät sjöbrisen ge svalka.

Vi höll utkik efter grynnor
som gömmer sig under ytan 
i början av båtsommaren.

Vår fina gamla Mercury
startade utan problem,
tog oss ut till öarna och hem
med sand i kalsongerna.

Läs hela inlägget »

En liten brunnsorkester
på andra sidan kanalen 
hade smakat bra till maten
men ingen får spela i år

Borgviks bruksmuseum är stängt
och midsommarfirandet inställt,
en bit mat går det bra att beställa
om vi spritar händerna noga
och sitter långt ifrån varandra

Ska vi vara trygga eller rädda
för årets upplaga av sommaren?

Läs hela inlägget »

Somliga ljud håller oss evigt unga; kornknarren om sommarnatten, rördrommen i skymningen och den osynliga horsgöken. För alltid hör vi fiskebåten som väckte måsarna i gryningen i Gravarnes hamn, de dubbla ångloken som drog cirkuståget förbi Högelians station och traktorn som inte längre vet hur gammal han är.
Jag ser dom fortfarande, far och svärfar, stå i pyjamas ute på öländska alvaret vid midnatt och säga till varann: -inte trodder jag att jag någonsin mer skulle få höra kornknarren.

Läs hela inlägget »

De gamla turbinerna står tomma I Fämtfallet norr om Ambjörby där ramsågen ännu sjunger, med kvällsprat från sågarstugan, hammarslag från stängda smedjor och gnissel från böndernas kvarnar. Från sjön Fämten tar det en dag för vattnet att fara ner till Klarälven, två generationer att återvända.

Läs hela inlägget »

Den gulmålade skräddarstugan har glömt hur en knappnål faller och ladugården minns inte längre när sista kon mjölkades förra seklet, men när ett ungt par flyttar in på verandan med de färgade glasen vaknar Skjutsbols minnen till liv, äppelträden kommer ihåg allt

Läs hela inlägget »

Munkarna på väg till Nidaros
slog nattläger på ängarna
där Älven lugnar sig i Ambjörby
bland gästfria bönder i Dalen.

Vi tände en minnesbrasa
för de som gått före oss norrut
på pilgrimsleden till Trondheim
med böner om hälsa och fred.

Kanske hjälper det att elda
för att hålla virus och fladdermöss
på avstånd från jordens lungor
och mörkrets osynliga angrepp.

Läs hela inlägget »

Vid älvkanten i Transtrand hördes pråmarna på Mosel och Rehn, långa, tunglastade råmade de fram ur älvkröken på väg till Koblenz. Det var Johanssons röda Cadillac som släppte lös alla hästarna på väg till macken i Värnäs.

Läs hela inlägget »

På trehundratjugofyra meters höjd, från toppen av Eiffeltornet ser man nästan hela vägen hem till Borgvik i Värmland där järnet gjöts, skeppades ut för att göra Paris världsberömt 1889. Kungskvarnens sinterstenar bär sina egna triumfbågar.

Läs hela inlägget »

Älven flyter motströms i ytvattnets sydvind. Den långsamma färden; omvändelse och försoning. Ibland går livet baklänges och barndomen närmar sig i förundrad bekymmerslöshet.

Läs hela inlägget »

Polacken vid Likenäsmacken kunde inte ett ord svenska, när vi frågade om vägen upp till Branäsberget var öppen för trafik. Han visste att västra vägen längs Älven var avgrävd. Han var dålig på att förklara men bra på att sopa grus.

Läs hela inlägget »

Det tar 30 minuter att gå till postlådan och hämta NWT och gå hem igen och läsa dödsannonserna. Timmerbilarna kör förbi Ambjörby på väg till sågen.

Läs hela inlägget »

Grekland förbereder att öppna landet för turister. Längtan är stark till platser längst ut på kartan. Lilla byn Therma på Ikaria är en plats att återse någon gång.
På det lilla torget väntar bussen på att passagerare ska fylla sätena. Sedan åker den iväg uppför ravinen in till Agios Kirikos.
Den lilla turbåten kör badfolk för en euro in till Kirikos när det passar. Blåser det för mycket kommer inte båten. Då är det bara bussen som kör. Eller så får man gå till fots över berget. 
Man behöver inte gå någonstans. Det går alldeles utmärkt att stanna i Therma och bada i de varma källorna.

Läs hela inlägget »

Längtan efter att allt ska återgå till det normala är stark. Vi ser fram emot det nya livet och planterar frön i burkar som snart skall växa sig starka och friska på friland. 

Läs hela inlägget »

Luckorna i varuhusets adventskalender
öppnade sig villigt en efter en
när jag anmälde min närvaro
med mobilnumret på väggskärmen.

Kylvaror väntade i ett svalt skåp,
fryst fisk sov i litet kallt utrymme
rumstempererade grönsaker i knippen,
allt förpackat av anonyma händer.

Hyllor och kyldiskar såg jag aldrig
personalen doldes bakom väggarna
kassörskans stol var ödsligt tom,
jag tvivlade på om jag fanns på riktigt.

På displayen skrev någon ”avsluta köpet”
jag tryckte viskande ”-tack detsamma.”
Om jag gjort allting rätt ville jag veta
men det fanns ingen människa att fråga.

Ur Återseende, utkommer hösten 2020
 

Läs hela inlägget »

Vi trodde att blomman för dagen
skulle klara en natt i växthuset
med tak över huvudet mot kylan
och tunna genomskinliga väggar 

De gröna bladen hade härdats
i den envisa kalla ishavsluften,
småkrukorna bars ut och sedan in,
en dag stannade de kvar i friheten

När blir vi starka nog att flytta ut
till det lilla växthusets vindskydd
för att sedan klara oss på friland?
Vem härdar oss i nordanvinden?

Ur Återseende, utkommer hösten 2020
 

Läs hela inlägget »

Jag är säker på att pappa håller cykeln
och aldrig släpper taget om min färd,
det går bra när jag tänker på honom,
jag ramlar om jag tänker på mig själv.

Jag var trygg i att pappa alltid fanns där
och aldrig släppte taget om mitt liv,
det gick bra när jag tänkte på honom
jag gick vilse om jag tänkte på mig själv.

En dag ville jag att pappa släppte taget
men han höll fast och då slog jag mig fri,
det gick bra när jag tänkte på vägen
det tog stopp när jag tänkte på mig själv.

Ur Återseende, utkommer hösten 2020
 

Läs hela inlägget »

Över bron till en ö i en egen liten värld
gick den mäktige biskopen i Skara stift,
Brynolf Algotsson till sin lilla trygga borg
med tre sidor vatten och en vallgrav.

Över bron till ett land i en egen stor värld
gick Gabriel de la Gardie till sitt höga slott
som han fyllde med målningar och makt
till uppvisning för sin odödlighetens skull.

Över bron till det ståtliga Läckö slott
gick vi in till blommande hägg och syren
i tron att tre sidor vatten och en vallgrav
skyddar oss från faror i världen utanför.

Ur Återseende, utkommer hösten 2020

 

Läs hela inlägget »

Den svarte Archimedes hängde död
som en klubbad säl bakpå plastekan.
Propellern ville inte röra på sig
och startsnöret kärvade under kåpan.

Impellern hade sett sina bästa dagar
och tappat alla sina gummiskovlar
som brukade pumpa vatten till kylning
för att kolven inte skulle gå varm.

Efter femton år i skjul på torra land
vaknade båtmotorn med ett fnitter,
kände att alla delar smorde runt,
längtade hem till öppet vatten i frihet.

Ur Återseende, utkommer hösten 2020
 

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Staffan » NATTMUSIK:  ”Vad fint du fångar Sonjas musik i dina ord! Tack!”

  • Karin Axelsson » MATVRAK:  ”Snyggt tecknat och fyndigt skrivet, wie ûblich!!”

  • Kerstin » HOPPET:  ”Så bra! ”

  • Kicki Lidén » AKROPOLIS I LYSEKIL:  ”Där har jag suttit en het julidag och njutit av utsikt och svalare vindar”

  • Ingrid Fragakis » AKROPOLIS I LYSEKIL:  ”En underbar skildring av Lysekil/Parthenon! Längtar efter att läsa boken. Kram f..”

Arkiv