2020

Grekland förbereder att öppna landet för turister. Längtan är stark till platser längst ut på kartan. Lilla byn Therma på Ikaria är en plats att återse någon gång.
På det lilla torget väntar bussen på att passagerare ska fylla sätena. Sedan åker den iväg uppför ravinen in till Agios Kirikos.
Den lilla turbåten kör badfolk för en euro in till Kirikos när det passar. Blåser det för mycket kommer inte båten. Då är det bara bussen som kör. Eller så får man gå till fots över berget. 
Man behöver inte gå någonstans. Det går alldeles utmärkt att stanna i Therma och bada i de varma källorna.

Läs hela inlägget »

Längtan efter att allt ska återgå till det normala är stark. Vi ser fram emot det nya livet och planterar frön i burkar som snart skall växa sig starka och friska på friland. 

Läs hela inlägget »

Luckorna i varuhusets adventskalender
öppnade sig villigt en efter en
när jag anmälde min närvaro
med mobilnumret på väggskärmen.

Kylvaror väntade i ett svalt skåp,
fryst fisk sov i litet kallt utrymme
rumstempererade grönsaker i knippen,
allt förpackat av anonyma händer.

Hyllor och kyldiskar såg jag aldrig
personalen doldes bakom väggarna
kassörskans stol var ödsligt tom,
jag tvivlade på om jag fanns på riktigt.

På displayen skrev någon ”avsluta köpet”
jag tryckte viskande ”-tack detsamma.”
Om jag gjort allting rätt ville jag veta
men det fanns ingen människa att fråga.

Ur Återseende, utkommer hösten 2020
 

Läs hela inlägget »

Vi trodde att blomman för dagen
skulle klara en natt i växthuset
med tak över huvudet mot kylan
och tunna genomskinliga väggar 

De gröna bladen hade härdats
i den envisa kalla ishavsluften,
småkrukorna bars ut och sedan in,
en dag stannade de kvar i friheten

När blir vi starka nog att flytta ut
till det lilla växthusets vindskydd
för att sedan klara oss på friland?
Vem härdar oss i nordanvinden?

Ur Återseende, utkommer hösten 2020
 

Läs hela inlägget »

Jag är säker på att pappa håller cykeln
och aldrig släpper taget om min färd,
det går bra när jag tänker på honom,
jag ramlar om jag tänker på mig själv.

Jag var trygg i att pappa alltid fanns där
och aldrig släppte taget om mitt liv,
det gick bra när jag tänkte på honom
jag gick vilse om jag tänkte på mig själv.

En dag ville jag att pappa släppte taget
men han höll fast och då slog jag mig fri,
det gick bra när jag tänkte på vägen
det tog stopp när jag tänkte på mig själv.

Ur Återseende, utkommer hösten 2020
 

Läs hela inlägget »

Över bron till en ö i en egen liten värld
gick den mäktige biskopen i Skara stift,
Brynolf Algotsson till sin lilla trygga borg
med tre sidor vatten och en vallgrav.

Över bron till ett land i en egen stor värld
gick Gabriel de la Gardie till sitt höga slott
som han fyllde med målningar och makt
till uppvisning för sin odödlighetens skull.

Över bron till det ståtliga Läckö slott
gick vi in till blommande hägg och syren
i tron att tre sidor vatten och en vallgrav
skyddar oss från faror i världen utanför.

Ur Återseende, utkommer hösten 2020

 

Läs hela inlägget »

Den svarte Archimedes hängde död
som en klubbad säl bakpå plastekan.
Propellern ville inte röra på sig
och startsnöret kärvade under kåpan.

Impellern hade sett sina bästa dagar
och tappat alla sina gummiskovlar
som brukade pumpa vatten till kylning
för att kolven inte skulle gå varm.

Efter femton år i skjul på torra land
vaknade båtmotorn med ett fnitter,
kände att alla delar smorde runt,
längtade hem till öppet vatten i frihet.

Ur Återseende, utkommer hösten 2020
 

Läs hela inlägget »

Doften av vitlök fick oss på fall
i den gröna oceanen av ätbara blad
där vi var både njutare och samlare
utanför Billingens naturreservat.

Ramslöken hade börjat knoppas
och några blommor hade slagit ut
när vi plockade våra påsar fulla
utan att det märktes på marken.

Med smakinslag av färsk gräslök
bar vi hem det gröna guldet
i väntan på olivolja och pinjenötter
blandat med parmesan och citron.

Nu doftar kylskåpet friskförklarat
i en vitaminrik bladvändning.

ur Återseende, utkommer hösten 2020
 

Läs hela inlägget »

Vi lade oss i ett gullvivshav
på kullarna vid Orgelgården,
lyssnade till koltrastens repetition
och näktergalens mästersång.

Ovan svävade körsbärsblom
som vitt skum i böljande vågor,
bin och humlor flitigt upptagna.
Ek och bok ännu inte lövade.

Somnade på den rutiga filten,
drömde om körsbärsdalen
ovanför byn Astros i Arkadien
med skottkärran full av bär.

Vi vaknade med fickorna fulla
av sockersöta gåvor till prästen
som tack för hans välsignelser
när årets första skörd var bärgad.

Ur Återseende, utkommer hösten 2020
 

Läs hela inlägget »

Vi har våra ritual om förvandlingar
från den långa vintern till sommaren
när dubbdäcken inte längre ristar
sina längtansfulla runor i asfalten.

Sommardäcken sjunger på sista versen
efter fyra somrar på semestervägar
som vi trodde skulle vara de sista milen
efter att vi slutat resa för gott.

Skönt att få hjälp med däckbytet
och att den stora domkraften lyfter.
Medan bilen rullar tystare på vägen,
lyssnar vi till den högljudda våren.

Ur Återseende, utkommer hösten 2020
 

Läs hela inlägget »

Som när fingrarna minns en melodi
och tonerna ger sig iväg under stråken
när hjärnan hade glömt sångerna
säkert gömda inuti fiolfodralet.

Det hjälper inte alltid att tänka ut
och det finns ingen bruksanvisning
för ett hår med rötter i vildmarken
där urskogen får sköta sig själv.

Så kom saxen ihåg hur den klippte
barnens spretiga luggar när de var små
och alla virvlar skapade egna frisyrer
som vi kammade i många riktningar.

Ur Återseende, utkommer hösten 2020
 

Läs hela inlägget »

Det var längesedan vi satt trångt,
lade armen om varandra i soffan
för att uppleva med andras ögon
reseprogram till avlägsna länder.

Det var längesedan vi satt nära
med en kudde i knät framför teven
medan programmet tog kort paus
och vi skrattade åt reklaminslaget.

Det var längesedan vi satt kvar
efter att filmen sorgligt tagit slut
och ingen ville gå och lägga sig
när vi halvsov tätt ihop i soffan.

Ur Återseende, utkommer hösten 2020
 

Läs hela inlägget »

Vi gräver djupt i lådor med gamla foton
som saknar bruksanvisning och förklaring,
den som en gång kände alla namnen
har för alltid slutat berätta för världen.

Familjen gick till fotografen i finkläder
för att fånga ett ögonblick och en tid
när hela livet badade i varmt blixtljus
och djärvt manus skrevs om framtiden.

De hade inte mycket pengar på fickan
men ett stort förtroendekapital i varandra
och drömmar som sträckte sig långt
bortom Tidö-Lindö och Gångholmen.

Ut Återseende, utkommer hösten 2020
 

Läs hela inlägget »

Aprilsol öppnar stängda dörrar
värmer insidans kalla mörker,
den sura vinterlukten vädras ut
ur förrådet på baksidan av huset.

Nordanvinden föser in oss i hörnet,
vi söker lä med vårt förmiddagskaffe
i en skyddad vrå av trädgården
där inga stormar från Ishavet når oss.

Körsbärsträdet som vi hamlade i fjol
vaknar till liv med vita födelsemärken,
trotsar vår toppstyrda misshandel,
lagar fodret under tilltygad ytterrock.

Ur Återseende, utkommer hösten 2020
 

Läs hela inlägget »

De första nässlorna på Örsholmen
vaknade upp ur fjolårsgräset,
färdiga att skördas med handskar

Cyklister trampade förbi utan ett ord,
vandrare trodde vi plockade skräp,
vände sig bort, upptagna med sitt.

Två personer stannade för att prata,
Syrianen såg sin barndoms vägkanter,
Iranskan såg det goda, ätbara ogräset.

Det blev en gryta med nässelsoppa
kryddad med samtal från andra länder
smaksatt med odlad svensk tystnad.

Ur Återseende, utkommer hösten 2020
 

Läs hela inlägget »

Stora strålkastare lyste upp 
min lilla sidogata i Plaka. 
En filmare med kamera kom rullande 
mot en påhittad affär i en rivningskåk. 

Allt är kulisser som ställts ut 
för att skapa äkta drömmar. 
Även människorna är dockor, 
lika äkta som i ett skyltfönster. 

Skillnaden mellan äkta och falskt 
är lika hårfin som politiken. 
Allt handlar om belysningsvinklar 
och skärpeinställningar. 

I en paus mellan två tagningar 
gick jag genom föreställningen, 
omedveten om att spektaklet 
faktiskt var verkligheten.

Ur Körsbärsträdet snöar. 
 

Läs hela inlägget »

Det tog bara några timmar 
att fylla en släpkärra med ett helt liv. 
Domaren vid återvinningsstationen 
var lika sträng som Sankte Per vid porten. 
Det goda skulle till en vit container, 
medan det onda slängdes i den blå. 

Med gråten i halsen ängslades vi 
över att vi själva fattat beslut 
om att kasta det som inte längre behövdes. 
Den kära byrån, den gamla mjölkkärran, 
fina fåtöljen och de mjuka sängarna. 
Nu åkte de iväg till sista vilan. 

Återvinningen hade pågått under många år, 
gamla minnen hade kommit tillbaka, 
mjukvaran växte medan bohaget krympte. 
Nu pekade Domaren mot utgången, 
där vi skulle möta Honom som förlåter allt. 
Släpkärran kändes överraskande lätt 
medan hjärtat tyngdes av saknad.

Ur Körsbärsträdet snöar. 
 

Läs hela inlägget »

Morgonens frost gjorde skidspåren korniga. Det frasade som av grovsalt under fötterna. Mina vallningsfria skidor fick kontaktproblem.

I Torrevieja växte saltbergen vid dammarna, lastbilarna kom och hämtade det vita guldet för transport till nordliga landsvägar.

Under eftermiddagen värmde solen spåren, dagsmejan förvandlade saltet till smör. Dåligt glid men bra fäste i sladdriga spår.
 
Sista dagen i mars var spåren slutkörda. Myrarnas smältvatten brunmålar banorna medan snödjupet krymper över spångarna. 

Ur Rörlighetens gränser, 2019
 

Läs hela inlägget »

Det är ingen konst att cykla på två hjul
när pappa håller i pinnen där bak
men han lurar mig och släpper taget,
det är därför jag ramlar hela tiden.

Jag vet hur man kör på fyra hjul
längs vägen, stigen ner till sjön
genom det höga fjolårsgräset
där jag har sett ormar som är giftiga.

Båten kan jag köra själv om jag vill
men jag har inte prövat än på riktigt
för det är ju jag som bestämmer
och han måste hålla i styrpinnen.

Ur Återseende, utkommer hösten 2020
 

Läs hela inlägget »

Första bilden på barnet som väntar
som en liten fågelunge i sitt rede
och allt är gömt därinne i mörkret
i väntan på påskdagens uppståndelse.

Första filmen på hjärtat som slår
rakt in i ultraljudets mikrofon
som avlyssnar ubåtar och valar
och en människa i livshavets djup.

Jag bär barnet som ska födas
i en väska på resan genom livet
när musiken till förlossningen
ännu spelas för första gången.

Ur Återseende, utkommer hösten 2020
 

Läs hela inlägget »

När samhället drabbas av en svår kris
tar det fram det bästa och det sämsta
hos oss som kastas ut ur det normala
där inget är som det ser ut på ytan.

Vi viskar diskret till våra vänner
att vi ser på en hemsk Netflixserie
som är så förfärligt kall och så varm
att viruspandemin ter sig beskedlig.

De svarar att de också ser på filmen
som blir allt hemskare och allt bättre
ju längre ner i underjorden vi kommer
tills vi håller andan i blek förundran.

Någon annan visste redan om
hur mycket godhet och ondska
som visar sig hos en vanlig människa
när livet inte blir som vi har tänkt oss.

Ur Återseende, utkommer hösten 2020
 

Läs hela inlägget »

Barnbarnet som provar sin första cykel
kastar sig sorglöst över små kullar
som när den nyfödda älgkalven går
efter några timmar i den nya världen.

Allt verkar så enkelt när man trampar
förbi lekparken som står helt stilla
och den röda cykeln håller balansen
som hittills endast varit en dröm.

Ingen vill frivilligt trampa baklänges
när allt är vänt framåt längs vägen
och den jobbiga backen på skogsvägen
kräver helt onödig inbromsning.

Ur Återseende, utkommer hösten 2020
 

Läs hela inlägget »

Det kom en gul bil till oss idag,
från Dalsey, Hillblom och Lynn
som kör paket över hela världen,
nu stannade den på Olsätersgatan.

När chauffören ropade till mig,
svarade jag att han var väntad.
Då blev han glad, öppnade grinden
och bar fyra lådor till min dörr.

Det kändes högtidligt när han kom
med hälsningar från yttervärlden
som tydligen ännu finns kvar
någonstans bortom Lorensberg.

Ur Återseende, utkommer hösten 2020
 

Läs hela inlägget »

Instängd hemma i huset, inne i skogen
längtar vi ut till öppna horisonter
där det vita ljuset svävar över havet,
solen värmer och vinden smakar salt.

På behörigt avstånd från sommaren
dras vi ut till vår längtans klippor,
fäller upp staffliet och blandar färger
med bottenlösa mängder havsvatten.

Inom oss är vi redan där på stranden
med himlen full av seglande fiskmåsar,
duken blir till fönster mot världen
där inga sorglösa färger saknas.

Ur Återseende, utkommer hösten 2020
 

Läs hela inlägget »

Förra året hängde holkarna tomma
som två nybyggda hus i väntan på liv
där allt var nytt och vitt och fräscht
men innehållet svart som döden.

I år bygger blåmesar i båda holkarna
med näbbarna fulla av gräs och mossa
för att hjälpa oss som tvivlar på framtiden
att upptäcka ljuset mitt i allt det svarta.

Livet fladdrar långsamt vidare
för småfåglar och andra människor
som söker innehåll och mening
mitt i allt det grå och vardagliga.

Ur Återseende, utkommer hösten 2020.
 

Läs hela inlägget »

Vi brukade grilla lamm till påsken
för att minnas den grekiska våren
när vintern öppnar sig för sommaren
och solen lyser in i öppen grav.

Allt var annorlunda den här påsken
och vi fick två gösfiléer från Gapern,
vi tillagade fisken på mormor Sveas vis
med mycket smör, salt och grädde.

Livet blir inte som vi tänkt oss i år
när lamm blir fisk och bröd blir rosor
som vi ställer på bordet i tacksamhet
över allt som vi brukade ta för givet.

Ur Återseende, utkommer hösten 2020.
 

Läs hela inlägget »

Vi matar vår trädgård med solvarm mull,
den bäddar likt manna i öknen,
tulpanerna vaknar till jordens ljud
som faller i uppknäppta blad.

Vinbärsbusken får extra giva om roten,
hon artar sig väl intill hungriga rosor
bredvid björnbäret som vässar klorna
och håller katten sällskap om kvällen.

Nu reser sig trädgårdens gröna hopp
till glädje för alla som väntar
på nya himlar och en ny jord
där livet kan uppstå på nytt.

Ur Återseende, utkommer hösten 2020
 

Läs hela inlägget »

Bäcken på Lorensberg är alltid på väg
djupt förbi stora fotbollsplanens gräs
tunnlar sig vidare under europavägen
för att visa sig på södra Kroppkärr
och sedan försvinna på sin väg mot sjön.

Farfar Erik byggde en liten damm,
med vattenhjul och en hammare som slog
jämna slag efter att det hade regnat.
Barnen satte plåtburk under slagverket,
grannarna fick nattsömnen förstörd.

Lycklig den som har en bäck i närheten
där vattnet berättar sagor för stora barn
som ännu inte blivit vuxna på riktigt
och som spelar på trumma om natten
när fullmånen ändå håller oss vakna.

Ur Återseende, utkommer hösten 2020
 

Läs hela inlägget »

Det är riskfyllt att komma för nära en vän
som har vistats på annan ort
där man spottar i näven och tänker att se´n
är försent, allt ska göras fort.

Därför håller jag andan och flyttar mig bort
ifrån grupper med fler än fem
för att säga min mening och fatta mig kort,
sen ta närmaste vägen hem.

Ska vi fika med vänner på gammalt sätt
får vi långt mellan kopp och fat
och små drömmar av socker på fin assiett
blir gemenskapens surrogat.

Får jag låna din sked för att röra om
i mitt kaffe som förr vi bryggt,
när vi vågade blanda och göra som
om livet var enkelt och tryggt.

Ur Återseende, utkommer hösten 2020
 

Läs hela inlägget »

Skogen känns trygg när allting gungar,
allt är som vanligt när inget är sig likt,
bofinken spelar samma låtar som i fjol,
och talgoxen sitter inte i frivillig karantän.

Den gamla körvägen över hygget
luktar kåda från nyfälld tall och gran.
De tunga maskinerna har sparat stigen
som om föraren gått här i gamla tider.

En övergiven höräfsa står övervuxen
med ekrar som rostar i fuktiga vindar
långt efter att sista skörden bärgades
på den teg som en gång fodrade en häst.

Ur boken Återseende, utkommer hösten 2020
 

Läs hela inlägget »

Kvar i pyjamasen när klockan är tolv
hittar vi foton från bröllopsdagen,
brudpar och gäster i allra finaste kläder.

Utan att kamma håret och titta i spegeln
klockan ett mitt i måndagslunchen,
står vi nygifta på kyrktrappan i Arvika.

Ingen ringer på dörrklockan idag heller,
när vi äter festmiddag på Skutboudden
insvepta i en varm filt av gamla minnen.

Ur boken Återseende, utkommer hösten 2020
 

Läs hela inlägget »

Katten tittar misstänksamt mot dörren
när de gamla vännerna kommer förbi
med matleverans från världen utanför.

Vi ses på säkert avstånd i friska luften
utan kramar och kindpussar som vi brukar.
Inget är längre som vanligt dessa tider.

Dagens höjdpunkt, ansikte mot ansikte
när allting blir som vanligt i tio minuter
medan katten genomskådar vår teater.

Ur boken Återseende, utkommer hösten 2020.

Läs hela inlägget »

När inredningen gick oss på nerverna,
väggarna reste sig som fängelsemurar,
bröt vi oss ut till den vindpinade friheten
genom fyra trånga rondeller i Bergvik.

Bakom IKEA:s stora plåtbunker
utgick en liten okänd vandringsled
som inte fanns upptagen i sortimentet
över utredningsdetaljer för karantäner.

Tofsvipa, fiskgjuse och skäggdopping
häckade ett stenkast från motorvägen,
vi balanserade ut till hällmarkerna
på en plankspång över strandängen.

Ur Återseende, utkommer hösten 2020
 

Läs hela inlägget »

Kommunens spolbil rensade avloppet
inför en hemlig publik i karantän
som följde dramatiken från parkett
bakom tryggt isolerande skyddsfönster.

Det var nog mängden toapapper
som Sveriges befolkning nu spolar ner
till de hemliga gångarna i underjorden
där ingen vet hur det ser ut på riktigt.

Servicebilen från Rörinspektion kom,
skickade ner sin kamera i tunnlarna
för att se vad vi haft för oss på dagarna.
Möjligen har vi hamstrat lite kaffe.

Ur boken Återseende av Gunnar L. Utkommer hösten 2020.
 

Läs hela inlägget »

Inne i vår karantän tränar vi kroppen
med rörelser som stärker vår framtid,
tjugo minuters vacker formkurva.

Vi bygger vårt lilla hemgym framför teven
där vår personliga tränare peppar oss
med glada tillrop och påhittade varianter.

Utanför vår karantän tränar vi själen
där folkhälsomyndigheten tröstar oss
genom livets branta formkurva.

Ur boken: Återseende, som utkommer till hösten 2020. 
 

Läs hela inlägget »

Om jag blundar och lägger örat nära,
kan jag höra myrstacken brusa
som en stad där människor går till jobbet
och handlar mat till middagen.

Om jag blundar och lägger handen nära
kan jag känna saven stiga i björken
som när hissarna går upp och ner
i vårt fredagsöverfulla köpcentrum.

Om jag blundar och lägger ögat nära
kan jag se människor bakom gardinerna
som om alla program direktsänds
från teveapparaterna i lägenheterna.

Ur kommande bok Återseenden av Gunnar L.

Läs hela inlägget »

När livet sätts på paus blir innehållet viktigare än ramen. Även om inramningen är svart-vit kan bilden vara i färg. Vi bär våra drömmar och väntar tryggt. Samhället där ute och livet här inne är trots kantigheten en och samma värld.
Text och bild: Gunnar

Läs hela inlägget »

Skomakaren som lagar mina trasiga skor
sitter dagarna i ända vid sin arbetsbänk
med händerna fulla av evighetsarbete.
Ingenting av det vi går i håller för alltid
och en dag är också ovanlädret utslitet.

När jag går förbi skomakarens verkstad
passerar jag genom en osynlig vägg
av dofter från kontaktlim och läder
som får mig att hålla andan och se mig för
när jag sneddar över gatan till andra sidan.

För en billig penning lagar han mitt liv
som är klart för hämtning i eftermiddag,
redan efter en timme kan de bli färdiga.
Det är lika trångt och fullt på skohyllorna
som i stora benhuset på kyrkogården.

Text & bild: G. Lidén. Ur kommande bok Återseende

Läs hela inlägget »

När det är mycket grus i maskineriet,
är det en liten tröst i orostider
att cykelbanan är rensopad
och medvinden ger vingar som bär.

Än är det tid för handskar,
mössa under cykelhjälmen
långkalsonger och halsduk.
Sadeln är kall, växeln trög.

Luften hälsosamt frisk och virusfri,
släpper styret och känner farten
som gör mig tjugo år yngre.
Det farliga är under kontroll.

Läs hela inlägget »


På hemväg från Huvudstaden
läser vi på den stora informationstavlan
att vårt tåg till Karlstad har bytt spår.
En röst i högtalaren upplyser oss om
att det innebär en annan perrong
som endast nås genom underjorden.
 
Vi hoppas att tåget ska vara i bättre form
än när vi lämnade Värmland i förrgår.
Då var det trögstartat och nerfruset
men lokföraren skakade igång tåget,
berättade konduktören för oss resande.
 
Det är inte lätt att hålla tidtabellen
för ett gammalt lok som tjänat ut sin tid

och hellre drar timmervagnar från Hallsberg
ner till pappersmassefabriken på Skoghall.
Vi skakar hemåt med kraftig turbulens,

efter Degerfors ska vi nog klara hela resan.

Text & bild; Gunnar Lidén. Ur kommande bok Återseende.

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Staffan » NATTMUSIK:  ”Vad fint du fångar Sonjas musik i dina ord! Tack!”

  • Karin Axelsson » MATVRAK:  ”Snyggt tecknat och fyndigt skrivet, wie ûblich!!”

  • Kerstin » HOPPET:  ”Så bra! ”

  • Kicki Lidén » AKROPOLIS I LYSEKIL:  ”Där har jag suttit en het julidag och njutit av utsikt och svalare vindar”

  • Ingrid Fragakis » AKROPOLIS I LYSEKIL:  ”En underbar skildring av Lysekil/Parthenon! Längtar efter att läsa boken. Kram f..”

Arkiv