2020 > 05

Grekland förbereder att öppna landet för turister. Längtan är stark till platser längst ut på kartan. Lilla byn Therma på Ikaria är en plats att återse någon gång.
På det lilla torget väntar bussen på att passagerare ska fylla sätena. Sedan åker den iväg uppför ravinen in till Agios Kirikos.
Den lilla turbåten kör badfolk för en euro in till Kirikos när det passar. Blåser det för mycket kommer inte båten. Då är det bara bussen som kör. Eller så får man gå till fots över berget. 
Man behöver inte gå någonstans. Det går alldeles utmärkt att stanna i Therma och bada i de varma källorna.

Läs hela inlägget »

Längtan efter att allt ska återgå till det normala är stark. Vi ser fram emot det nya livet och planterar frön i burkar som snart skall växa sig starka och friska på friland. 

Läs hela inlägget »

Luckorna i varuhusets adventskalender
öppnade sig villigt en efter en
när jag anmälde min närvaro
med mobilnumret på väggskärmen.

Kylvaror väntade i ett svalt skåp,
fryst fisk sov i litet kallt utrymme
rumstempererade grönsaker i knippen,
allt förpackat av anonyma händer.

Hyllor och kyldiskar såg jag aldrig
personalen doldes bakom väggarna
kassörskans stol var ödsligt tom,
jag tvivlade på om jag fanns på riktigt.

På displayen skrev någon ”avsluta köpet”
jag tryckte viskande ”-tack detsamma.”
Om jag gjort allting rätt ville jag veta
men det fanns ingen människa att fråga.

Ur Återseende, utkommer hösten 2020
 

Läs hela inlägget »

Vi trodde att blomman för dagen
skulle klara en natt i växthuset
med tak över huvudet mot kylan
och tunna genomskinliga väggar 

De gröna bladen hade härdats
i den envisa kalla ishavsluften,
småkrukorna bars ut och sedan in,
en dag stannade de kvar i friheten

När blir vi starka nog att flytta ut
till det lilla växthusets vindskydd
för att sedan klara oss på friland?
Vem härdar oss i nordanvinden?

Ur Återseende, utkommer hösten 2020
 

Läs hela inlägget »

Jag är säker på att pappa håller cykeln
och aldrig släpper taget om min färd,
det går bra när jag tänker på honom,
jag ramlar om jag tänker på mig själv.

Jag var trygg i att pappa alltid fanns där
och aldrig släppte taget om mitt liv,
det gick bra när jag tänkte på honom
jag gick vilse om jag tänkte på mig själv.

En dag ville jag att pappa släppte taget
men han höll fast och då slog jag mig fri,
det gick bra när jag tänkte på vägen
det tog stopp när jag tänkte på mig själv.

Ur Återseende, utkommer hösten 2020
 

Läs hela inlägget »

Över bron till en ö i en egen liten värld
gick den mäktige biskopen i Skara stift,
Brynolf Algotsson till sin lilla trygga borg
med tre sidor vatten och en vallgrav.

Över bron till ett land i en egen stor värld
gick Gabriel de la Gardie till sitt höga slott
som han fyllde med målningar och makt
till uppvisning för sin odödlighetens skull.

Över bron till det ståtliga Läckö slott
gick vi in till blommande hägg och syren
i tron att tre sidor vatten och en vallgrav
skyddar oss från faror i världen utanför.

Ur Återseende, utkommer hösten 2020

 

Läs hela inlägget »

Den svarte Archimedes hängde död
som en klubbad säl bakpå plastekan.
Propellern ville inte röra på sig
och startsnöret kärvade under kåpan.

Impellern hade sett sina bästa dagar
och tappat alla sina gummiskovlar
som brukade pumpa vatten till kylning
för att kolven inte skulle gå varm.

Efter femton år i skjul på torra land
vaknade båtmotorn med ett fnitter,
kände att alla delar smorde runt,
längtade hem till öppet vatten i frihet.

Ur Återseende, utkommer hösten 2020
 

Läs hela inlägget »

Doften av vitlök fick oss på fall
i den gröna oceanen av ätbara blad
där vi var både njutare och samlare
utanför Billingens naturreservat.

Ramslöken hade börjat knoppas
och några blommor hade slagit ut
när vi plockade våra påsar fulla
utan att det märktes på marken.

Med smakinslag av färsk gräslök
bar vi hem det gröna guldet
i väntan på olivolja och pinjenötter
blandat med parmesan och citron.

Nu doftar kylskåpet friskförklarat
i en vitaminrik bladvändning.

ur Återseende, utkommer hösten 2020
 

Läs hela inlägget »

Vi lade oss i ett gullvivshav
på kullarna vid Orgelgården,
lyssnade till koltrastens repetition
och näktergalens mästersång.

Ovan svävade körsbärsblom
som vitt skum i böljande vågor,
bin och humlor flitigt upptagna.
Ek och bok ännu inte lövade.

Somnade på den rutiga filten,
drömde om körsbärsdalen
ovanför byn Astros i Arkadien
med skottkärran full av bär.

Vi vaknade med fickorna fulla
av sockersöta gåvor till prästen
som tack för hans välsignelser
när årets första skörd var bärgad.

Ur Återseende, utkommer hösten 2020
 

Läs hela inlägget »

Vi har våra ritual om förvandlingar
från den långa vintern till sommaren
när dubbdäcken inte längre ristar
sina längtansfulla runor i asfalten.

Sommardäcken sjunger på sista versen
efter fyra somrar på semestervägar
som vi trodde skulle vara de sista milen
efter att vi slutat resa för gott.

Skönt att få hjälp med däckbytet
och att den stora domkraften lyfter.
Medan bilen rullar tystare på vägen,
lyssnar vi till den högljudda våren.

Ur Återseende, utkommer hösten 2020
 

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Staffan » NATTMUSIK:  ”Vad fint du fångar Sonjas musik i dina ord! Tack!”

  • Karin Axelsson » MATVRAK:  ”Snyggt tecknat och fyndigt skrivet, wie ûblich!!”

  • Kerstin » HOPPET:  ”Så bra! ”

  • Kicki Lidén » AKROPOLIS I LYSEKIL:  ”Där har jag suttit en het julidag och njutit av utsikt och svalare vindar”

  • Ingrid Fragakis » AKROPOLIS I LYSEKIL:  ”En underbar skildring av Lysekil/Parthenon! Längtar efter att läsa boken. Kram f..”

Arkiv