2020 > 06
Vi ritade ett skummande bindestreck
när vi lämnade vassruggen vid älven,
styrde öster om Getebolsholmarna
på den nyputsade himmelsspegeln
där en måsfjäder flöt på stillvattnet.
Bakom oss försvinner den kalla våren
i fyrtio knop med kepsen bakochfram,
framför oss ligger sommarens värme
med tjugofyra grader mitt på fjärden,
till badstränder som ännu ingen hittat.
Vi lastade båten full med sommar,
kaffe på termos och skalade ägg,
yoghurt med lingonsylt och nötter,
och en burk Sibyllakorv i spad.
Den uppblåsbara krokodilen
och de hopfällbara solstolarna
vi hade inte glömt solcremen
och gasolköket låg i ryggsäcken.
Det var dagen före midsommarafton
när sjön låg blank som en spegel,
vi svävade över vattenytan
och tystnaden fick tiden att stanna.
Äntligen kom stora båten i sjön
efter en vår med mycket fix
som krånglade och lirkade,
hoppade ur och ville inte med.
Men till slut satt alla delarna
på plats och kärran rullade.
Äntligen låg lilla båten i sjön
efter en vår med hopsamlande
av gammal motor på ett ställe,
platsekan på en helt annan plats
och en lånad kärra som rullade
ner till abborrarna och gösen.
Äntligen kom sommaren till sjön
och vi upptäckte nya stränder,
reste till stora holmar och små,
höll utkik efter grynnor och skär,
vi såg äventyret med nya ögon
som när barnet upptäcker världen.
Inne bland klibbalens gömställen
har de övergivna ekorna lämnats kvar
utan namn, ägare och roddare
med årorna djupt nerstuckna
i älvkantens gungande lerbotten.
Ett klistermärke på ekans reling
ber ägaren hämta hem sin båt
men ingen hörsammar eller svarar,
ekan har växt fast i älvleran
och återföds sakta till skog.
En liten brunnsorkester
på andra sidan kanalen
hade smakat bra till maten
men ingen får spela i år
Borgviks bruksmuseum är stängt
och midsommarfirandet inställt,
en bit mat går det bra att beställa
om vi spritar händerna noga
och sitter långt ifrån varandra
Ska vi vara trygga eller rädda
för årets upplaga av sommaren?
Somliga ljud håller oss evigt unga; kornknarren om sommarnatten, rördrommen i skymningen och den osynliga horsgöken. För alltid hör vi fiskebåten som väckte måsarna i gryningen i Gravarnes hamn, de dubbla ångloken som drog cirkuståget förbi Högelians station och traktorn som inte längre vet hur gammal han är.
Jag ser dom fortfarande, far och svärfar, stå i pyjamas ute på öländska alvaret vid midnatt och säga till varann: -inte trodder jag att jag någonsin mer skulle få höra kornknarren.
Munkarna på väg till Nidaros
slog nattläger på ängarna
där Älven lugnar sig i Ambjörby
bland gästfria bönder i Dalen.
Vi tände en minnesbrasa
för de som gått före oss norrut
på pilgrimsleden till Trondheim
med böner om hälsa och fred.
Kanske hjälper det att elda
för att hålla virus och fladdermöss
på avstånd från jordens lungor
och mörkrets osynliga angrepp.
Staffan » NATTMUSIK: ”Vad fint du fångar Sonjas musik i dina ord! Tack!”
Karin Axelsson » MATVRAK: ”Snyggt tecknat och fyndigt skrivet, wie ûblich!!”
Kerstin » HOPPET: ”Så bra! ”
Kicki Lidén » AKROPOLIS I LYSEKIL: ”Där har jag suttit en het julidag och njutit av utsikt och svalare vindar”
Ingrid Fragakis » AKROPOLIS I LYSEKIL: ”En underbar skildring av Lysekil/Parthenon! Längtar efter att läsa boken. Kram f..”