OMVÄGAR HEMÅT

Läs ett par sidor ur boken här. 

Jag bär fram

Jag bär fram litet lamm,
lägger det på ängen.
Mamma får nära står
värmer kalla sängen

Krubban kläs, tyg på gräs
filtar får vi tigga.
Inte rädd i sin bädd.
Här ska barnet ligga.

Jag bär in åsnan min
ställer den i gläntan.
Grå som sten, smala ben
bar Marias väntan.

Jag bär hit ängeln vit,
sätter den vid ljuset.
Sjunger om freden som
fyller hela huset.

Jag bär upp liten grupp
får som ser och lyssnar.
Djuren hör änglars kör
så de aldrig tystnar.

Stjärnans färd

Se hur himlen kommer nära.
Stjärnans färd skall föra dig.
Högre upp vill den oss bära.
Lysa varje hjärtas stig.

Se på himlens morgontimma.
Hoppets sånger ingen räds
bortom vintergatans dimma.
Marken lyser, jordens gläds.

Se när himlen lyfter själen
högre upp än ögat ser .
Värmer jorden. T inar tjälen
som inom oss smälter ner .

Se på himlen vid din sida.
Stjärnans färd är varm och klar .
Öppnar tusen famnar vida
som i hoppet dröjer kvar .

Se på himlen i ditt hjärta.
Sanningen den ensam vet.
Stjärnan vill för dig berätta
om din egen hemlighet.

Permafrost

Med en stor förundran
ser vi klart bevis;
värmen väcker tundran,
smälter gammal is,

Heligt sammanbunden
med en trygg fasad.
På den säkra grunden
byggde vi vår stad.

Väggar sjunker kalla
genom snöparkett.
Jorden äter alla
hus till efterrätt

Permafrosten tinar,
i en uppvärmd vind
Gatunät förtvinar.
Stängd blir öppen grind.

Under det solida
rinner floden vild
Över fälten vida,
jorden överspilld.

Fäst vid markens rötter
kvinnan stilla står.
Tårar tvättar fötter,
torkar med sitt hår .

Tinar tjälens fängsel,
värmer själens jord.
Fotens frysta känsel,
blir omintetgjord.

Med en stor förvåning
permafrostens is,
våning efter våning
byts mot paradis.

Augusti

När himlen är vit och dagen blir het,
längtar jag dit som bara vi vet.
Solen på himlen gungar.
Molnet har tusen ungar.

När luften är blå och kvällen är tyst
går jag på tå, det hörs ej ett knyst.
Men då kan jag få för mig,
jag ropar så alla hör mig:
solen är min allra bästa vän.

När himlen är röd och aftonen sen
delar vi bröd i ljuslyktans sken.
Stjärnan där uppe blinkar .
Gubben i månen vinkar.

Jag ror över kvällens vatten,
långt bort från dagens brus,
till ro i sommarnatten
på vågor av silverljus.