ett dussin russin

Läs ett par sidor ur boken här. 

Februari

Tusen stjärnor i en driva snö, 
försöker fånga en.
När jag tittar liknar den ett frö, 
som om sommaren.

Jag fyllde mina vantar med ett stjärnförråd
från vintergatans stig.
Två stjärnor som var fiender, fick goda råd:
Det blir snöbollskrig!

Jag kan höra isen sjunga
på min vintersjö.
Jag kan känna på min tunga,
luften smakar snö.
Skridskon glider, är min vän 
Februari den är här igen, hos mig.

Mina vantar luktar vinter, smakar yllepäls,
kängor impregneras
Nära elementet dom på natten ställs.
Snälla, snöa mera!

Alla mina flingor har sin egen form,
ingen är den andra lik.
Nån är pytteliten, någon är enorm.
Varje stjärna är unik

Vinna tid

Sally ligger på golvet och sover med benen rakt upp i luften. Ett öra rycker till och för en sekund tvekar Sally om det är i drömmen eller verkligheten som hon ligger och sover på en väg där femton hästar forsar fram i full galopp. 
Med ett ryck är Sally på benen, framme vid staketet och talar om för alla, både i drömmen och verkligheten, att det är hastighetsbegränsning på den här vägen. 

-Stanna, ropar Sally. Det här är min väg! 
-Ni kan bli av med körkortet om ni inte saktar ner!
-Hej Sally, säger ryttaren på den främsta islandshästen. Hela raden har stannat för att vila. Står du här idag igen och slänger käft med alla hästarna?
-Jag har satt upp en fartkamera, säger Sally, och pekar mot fågelholken i björken. All fortkörning kommer att antecknas. Sedan blir det böter. Det är min assistent Kajsa som sköter den saken. 
-Höga böter, kommenterar Kajsa. Lika höga som ett träd. 
-Har ni inte fått springa tillräckligt idag, eftersom ni skäller på oss, säger en av ryttarna.
-Det ska inte gå fort på den här vägen, säger Sally. Det ska ta tid. Om man tar tid, så vinner man tid.

Snart har både Sally och Kajsa återgått till sovläge i soffan. Det snöar ute. I drömmen har snön lagt sig som ett tjockt lager vispgrädde över vägar och ängar. Sally drömmer att det kommer en karavan med hästar genom den djupa snön. 
-Den här gången ska dom få sig en omgång som de aldrig ska glömma, tänker Sally.
I drömmen bygger hon upp en hög vägg alldeles vid vägkanten. Snöblock på snöblock blir högt som ett hus. När hästarna närmar sig står Sally färdig att välta hela snöväggen över ryttare och hästar. Nu är de mitt för snöberget. 
-Laaaaviiiin! skriker Sally, och vräker  omkull sitt snöbygge över vettskrämda hästar som försvinner i ett moln av vita flingor.
-Är du inte klok! skriker Kajsa, när  hon blir tryckt ur soffan av Sally och ramlar ner på golvet. 
-Jag tror jag drömde, svarar Sally. 

April

Nu lättar vårens hårda tryckförband
när ljuset knyter upp en öppen hand.
Vi ser att våren kommer till vårt land.
Den kommer där med ljuset hand i hand
som rullar in en vinterfilt
där vintern vita fläckar spillt.

Det dansar några tranor här intill.
De kommer hit i mitten av april.
Vi känner att vi också flyga vill
och sväva ovan molnen tätt intill.
Med vingar som ett segelplan
flög tranorna högt över stan.

Aprilsol tinar upp en frusen jord
när våren dukar av sitt vinterbord.
En vår som lockar söder upp i nord
och blommorna i trädgården de gror.
Vi till den skara mänskor hör
som längtar till och lever för:

Snön i april hör våren till.
Vitsippan fryser om bena.
I år är stararna sena.
Våren gör som den vill.

I en gammal rishög

-Här luktar det igelkott, känner Sally.
 
Hon gräver i en rishög som vaknar efter vintern. Det fanns en igelkott här förra året. Hur än igelkotten försökte gömma sig, så hittade Sally den bland buskar och gräs. Som en snickare med munnen full av spik kom Sally bärande på igelkotten mellan tänderna. Med blod i mungipan släppte hon ned den vettskrämda långsovaren på marken.

-Att du aldrig lär dig vad som gör ont, sa Kajsa. Ska du gräva fram något som halvsover i marken, kan du väl leta efter det som du inte sticker dig på, skär dig eller bränner dig på. Det finns ju sork. Dom är också långsamma på våren. Det passar dig som inte längre är så snabb. Gå över till sork! Du kommer inte att ångra dig.

-En igelkott är spännande, svarar Sally. När jag tittar på den, då morrar den som en gammal bil. En gammal rishög.  Puttrar och fräser. Osar och skakar. Men tar sig ingenstans. Då är jag nöjd. De får gärna sprida ryktet: ”Sally, den förskräckliga”.

-Jag tror att igelkotten har flyttat, säger Kajsa. Den vill nog vakna upp efter vintervilan på ett trevligare sätt än i dina käftar. Du ska vara glad om igelkottarna vill vara här. Dom gör ett bra jobb och håller rent från sådant som sticker, skär och bränner.

-Hur ska jag göra för att inte skrämma igelkotten nästa gång, undrar Sally.  Jag menar ju inget ont. 

-Stoppa en tistel i munnen och tryck till. Ta en brännässla i tassen och krama hårt. Dra ett grässtrå över nosen och känn hur vasst det är. 

-Det luktar gott här, viskar Sally. Jag tror det börjar på igel och slutar på kott.